Hej!

Jag tänkte bra meddela att jag tänker ta paus i bloggandet till efter jul, jag känner att jag har så fullt upp att bloggandet blir en plåga och därför inte gjort.

Hoppas allt är bra med er alla.

Kram från Anna-Lena och flickorna

Igår var jag och en skolkamrat och såg Gardell live....han är såååååå BRA!!! Efter de första 10 minuterna hade jag skrattat så att jag hade ont i halsen och efter en halvtimme var sminket ett minne blott. Det bästa med Gardell är verkligen att man får allt i ett komik, sång och allvarliga stunder. När han hade sjungit sista låten var jag beredd att gifta mig med honom....vilken skit att han är bög. :( Dessutom bjöd han in vilken pojke/man/gubbe som helst till sitt hotellrum om de var från Härnösand, fast det gjorde inget om de låtsades. Han menade att "knusslig får inte knulla", å det kan ju vara sant. Jag frågade min kompis om hon trodde att det gick bra om man låtsades att man var man också. Men smart som hon är förklarade hon att det kunde vara lite svårare att inte låtsats om, inte ens om man är desperat.  Så då var det bara att ge upp och åka hem och pussa lite på Daniel och hundarna och inte låtsas om att Daniel var på väg att bli singel för en bög...:)

Jag ska seriöst försöka uppdatera lite bättre, det har hänt massor sen sist så jag ska uppdatera bakåt också så håll koll!!!

Ja jag tycker att jag efter denna vecka förtjänar ett och annat hurrarop. Jag har sedan förra hösten gått upp cirka 10 kg i vikt och nu i veckan har jag bestämt mig för att göra något åt detta (alla som tänker säga att jag faktiskt är smal kan tänka hur smal jag var för ett år sedan istället :)). Nåja, sagt och gjort for jag ut på en joggingtur i måndags morgon innan frukost. Samma förfarande fortsatte både onsdag och idag löradag. Springturen var kanske, om man är snäll, på 2,5 kilometer, alltså kanske inte så imponerande men ändå. Det som gör att jag förtjänar både en och annan imponerande kommentar är att Sundsvall är begravt mellan berg och hav. Eftersom att jag inte är så imponerad av att springa i det superkalla havet är det bara bergen kvar. Sagt och gjort sprang jag alltså halva sträckan uppför och sedan ned igen, vilket går fruktansvärt mycket lättare då man bara släpper efter lite så springer benen själv. Dessutom har jag idag gått en sväng på stan för att miljöträna den söta (rädda) haren Diva OCH tränat ett pass bodypump på friskis och svettis (vilket egentligen var mer än jag orkade men som lät sååååå bra innan). Diva skötte sig över förväntan idag och var faktiskt bara rädd för två saker, en plast drake med diverse utsmyckningar och ett (sten)  lejon, vilket kanske är förståeligt...finn fem fel!!!! Varken alla människor eller trafik fick den lilla damen att skävla. På tisdag fortsätter miljöträningen med bus på hundklubben med Mara, jag ska städa klubbhuset. I torsdags var jag på räddningsträning med den numera höglöpande Mara i totalt beckmörker. Hon skötte sig bra trots en mer än förvirrad matte. Första figuranten låg uppe på ett (typ) transprtband med massa skrot på (jag trodde den låg på en sak två meter ifrån). Mara klättrade först upp och markerade men gick ned igen (hon var inte fram till figgen). Jag stod där och tänkte "bestäm dig så köper jag det", figuranten hade fått order om att inte belöna utan jag skulle sköta det. Efter ett kort tag gick Mara upp igen och kämpade sig över skroten fram till figgen, (som jag inte visste låg där) och markerade klockrent. Jag gick fram och belönade henne men trodde fortfarande att figgen låg två meter ifrån Mara. Jag sa åt henne att hon var duktig och att figgen låg här, klappade där jag trodde figgen låg. DÅ såg jag en hand vifta under Mara, snacka om paff jag blev. Under Mara låg figuranten och jag min nöt försökte berömma att min hund hittat och markerat på avstånd...:( Nåja, slutet gott allting gott. Än en gång säger jag det jag hört tusen gånger och sagt nästan lika många gånger....LITA PÅ DIN HUND!!!!!!!! En nyttig träning, undra när jag ska lära mig...:)

Idag har vi varit på räddningsträning på ett ställe där det var ett hav av stora naturstenar. Ena området var nog 100*100 m och det andra kanske hälften (obs jag har dåligt ögonmått). Stenarna var jättestora, mellan 1 och 2 meter iaf och det var ganska stora hål mellan dem. Överhuvudtaget är det ett svårt ställe för hundarna men det blir ännu svårare av att hundarna inte ser något slut på stenarna utan de ser ut att fortsätta i all oändlighet. Jag fick tipset att göra en lätt popupp för att ge Mara en enkel motivationsövning samt se hur hon rörde sig i stenhavet. Mara fick se figuranterna gå ut och sedan fick den första ställa sig upp och sätta sig ned innan jag släppte henne. Det gick super och Mara flöt fram över stenarna, jag var imponerad över hur lätt det såg ut. Markeringen var bra och regelbunden. Figge två och tre låg ca 20-30 meter ifrån den första och hon fick jobba sig fram dit själv med hjälp av en bra vind. Även dessa två gick super och hon funderade inte en sekund på att hon gick ensammen utan rann fram över stenarna och markerade fin fint. Efter fikat satte vi en figurant ca 50 meter in på området. Vi la figuranten så hundarna skulle få fin vind redan en bra bit innan området så de fick dragning ut. Jag bestämde mig redan innan på att låta Mara arbeta sig ut helt själv och markera. Mara fick figuranten ca 50 m innan området så jag släppte henne och gick i lugn mak efter henne. När jag klättrat upp på området så jag såg henne var hon ca två meter från figuranten. Hon markerade klockrent utan en sekunds fördröjning och med jättefin rytm. Dagens träningspass var superbra och Mara har verkligen utvecklas sedan RHFU:n. Jag känner också att jag blivit tryggare i min hundföring eftersom jag börjar lita på Maras kapasitet och börjat se hur min roll i samarbetet ser ut. Jag ska främst se till att hon täckt hela området samt uppmuntra henne när det behövs, resten fixar hon själv. Hon har verkligen ett bra sökmönster själv (som jag äntligen har lärt mig att se) och täcker oftast själv hela området om jag bara hänger på. Det är verkligen skönt att ha en trygg hund när man själv är osäker.

Kort och gott ett bra pass som ökade såväl mitt som Maras självförtroende. Nu ska jag sätta mig ned och kolla på vilka bitar som jag vill förbättra den närmaste tiden. Framförallt blir det nog att lägga up några större ytsök med figuranter som vi kan plocka fram blandat med de som ska ligga kvar och de som belönar med de där jag själv belönar. Mest för att jag ska lära mig hur vi ska lägga upp sök som passar oss och Mara ska få lära sig att det är variation på belöningar. Sen måste vi väl träna en och annan hjärnsnurrare också så inte damen bara kan flyta med och göra sitt. Söket är min hjärnvridare och konstig vittring är Maras. Ibland avundas jag min hund som rent instinktivt har ett bra sökmönster, själv måste jag gno både en och annan hjärncell för att det ska bli något alls.

I torsdags åkte mor hem....snyft. Det känns så tomt utan henne och Samuel. Samuel har officiellt tagit över skötseln av Maras träning.:) Han gick med henne och tränade flera moment och Mara bara accepterade att han som förde "taktpinnen", helt otroligt att se. Mara är verkligen en snäll hund som jag växer att förstå, älska och uppskatta för varje dag. Hon gör inte mycket väsen av sig hemma (förutom när hon ibland smakar å mat som inte var ämnat till sig) men är ändå en kanonhund att träna med. Ett ord som beskriver henne är TROGEN. Nåja, nog med skryt om henne för idag. Diva är som vanligt ett litet monster, ett sött monster. Just nu lever hon mycket på sin söthet och förstås för att hon är duktig i lydnaden. I vardagen är hon Maras motsats och hittar på hyss, är rädd och morrar åt främmande föremål (hundar, människor, kontainrar, m.m.) Jag ser dock att det ökar och minskar i perioder och nu ska hon löpa och är i sitt esse. Jag tror (och hoppas) att det lugnar ned sig efter hon fyllt två, den magiska åldern. Annars har vi tränat rapport med Mara och hon sprang typ 600 meter mellan mig och Daniel idag, mycket fortare än väntat. Hon blir nog en bra rapporthund när hon helt och fullt förstått principen (och fått konditionen som krävs). Diva har fått träna lydnad och det är inte så mycket nytt på den fronten. Hon sköter sig fint och vissa moment är rent lysande medan vissa behöver stabilitet. Speciellt det fria följet blir bättre och bättre. Nu har hon fattat vänstersvängarna och högersvängarna börjar bli tajta och fina.

Imorgon åker jag på räddningsträning så det blir nog en uppdatering då också...kanske.

Idag var vi och tränade på klubben. Det var skott en halvtimme och jag höll mig en bit bort med Diva. Tyvärr inte nog långt bort, Diva blev jätterädd. SUCK, jag är en sån klant och dålig tränare som inte tar ut säkerheten nog mycket. Nåja, Diva fortsatte vara rädd hela passet, inte mycket men koncentrationen var definitivt delad så vi lekte bara. Nästa gång ska jag vara flera hundra meter bort och närma mig sakta. Vi får väl se nån gång kanske det blir bättre. Det häftiga är att hon inte varit skottberörd utan blivit det. Jag undrar om det kan ha kommit på MH testet trots att hon själv inte gjorde skotten. Hon hörde trots allt några skott från bilen, om än på långt håll.

Idag har jag gjort norrbottenstestet och jag är 83% norrlänning. Gör testet du oxå:

http://www.norrlandstestet.se/ 

Ha de gött

I fredags morgon kl 07,10 kom mor och bror på besök. De ska vara här en vecka på viloläger....tror de.:)  I fredags var jag och Samuel på museet och bibloteket, vi mötte upp Daniel (som jobbar där) och tittade runt på utställningar. Med oss hem hade vi böcker och filmer som vi spenderade kvällen med. Stackars Samuel har fått känna på nackdelen med att ha en syster som läser till lärare. I helgen har jag testat massor av saker som jag funderat på på honom.

Igår trotsade vi ovädret och gav oss ut på gården och tränade lydnad. Mara tränade rutan och gjorde flera fina skick utan targetplattan. Diva fick jobba med att hålla kontakt trots att det blåste VÄLDIGT mycket. Hon var som vanligt en hare som flera gånger sprang i väg i stor förskräckelse. Trots detta skötte hon sig fint och kunde släppa rädslan och jobba i bra position bitvis. Jag tror att det kommer att gå att lära henne att slappna av under programen eftersom hon ÄLSKAR att träna. Tack och lov räcker inte koncentrationen riktigt till att både vara rädd och gå fot (än så länge), dessutom anser hon att det är roligare att träna än vad blåsten är äcklig. 

I eftermiddag ska jag och Daniel och Samuel gå och se Shrek (?) 3 på bio.

Idag har vi varit på en jätterolig samträning. Först var det en hantering/miljöbana som avslutades med en markering. Det gick bra och var jättenyttigt att träna på. Efter det fick vi ett eftersök efter en ficka och hennes mamma som "gått vilse". Mara fick i uppgift att i koppel söka av stigen. När vi kommit uppför en kulle visade Mara intresse längs stigen så jag kopplade loss och sa varsågod. Mara kom fram och pussade lite innan markeringen kom. Jag måste verkligen ut i skogen och köra lite till. Mara hade en liten paus innan markeringen kom och så brukar hon inte vara. Markeringen var dessutm inte helt ok i intensiteten så det blir det mer träning på. På eftermiddagen var det fri träning och Mara fick två höga och en helt öppen på asfalten. Meningen var att båda höga skulle köras enligt det konceptet som vi krde förra helgen. Första gick perfekt och markeringen var klockren. Andra blev jättekonstig då det var för lite vind och vittringen var jättekonstig. Mara fick då själv jobba lös på vittringen och hon bestämde sig snabbt och markerade jättefint. Duttig tös, träningen verkar ha gjort verkan. Den öppna var klockren och hon gav bara en försiktig puss innan markeringen kom och markeringen var fin och rytmisk.

Kort och gott så var det en väldigt bra dag och alla människor var trevliga och alla hundar duktiga. Framförallt så tror jag att alla hundar och förare for hem med en nöjd min.