I helgen var jag på räddninghunds helg. Det gick både bra och dåligt, framförallt har jag fått många tips för fortsatt träning. På lördagen filmade vi ett koppelsök och på söndagen en markeringsövning. Koppelsöket skötte Mara bra med jag tyckte inte att det kändes lika bra live som det såg ut på filmen. Mara visade tydligt påde genom kroppsspråket och genom markering årt vilket håll figgen låg. Själv tyckte jag att hon vände fokus från figgen och mot gruppen efter en stund så jag vände och släpade mara tillbaka en bit tills hon vinklade så som hon stod från början. På filmen och under diskussionen förstod jag att det var så att vinden vände lite och jag såg hur jag släpade en mycket motsrävig mara från vittringen. Typiskt, men mycket lärorikt att se. Markeringsövningen gick ut så att jag skickade Mara mot en låda och ställde mig sedan bakom ett hus för att Mara inte skulle ha kontakt med mig. Övningen gick ut på att se om hundarna ville kolla/be om hjälp från matte eller om de stannade och markerade figgen. Övningen pågick under cirka fyra minuter och det är iallafall tre och en halv minut längre än Mara brukar få markera. Mara började markera med slutade efter typ fem skall och började gräva på liggunderlaget som stack ut. Efter lite gräv fortsatte markeringen och sedan gräv och markering om vartannat i typ tre och en halv minut. Efter det tog Mara tag i liggunderlaget och försökte först att dra ut figgen och sedan att lyfta lådan rakt upp med hjälp av liggunderlaget. Tillslut fick jag gå och belöna. Det positiva var att se att hon inte hade en tanke att gå någon annanstans eller att hämta mig utan fokus var helt på figgen. Det var också häftigt att se att hon bytte strategi när ingen belöning kom, först att skälla sedan att gräva och tillslut att slita och lyfta. Hon lyckades faktiskt lyfta lådan typ fem centimeter med hjälp av liggunderlaget. Min dam är inte så dum som jag ibland tror utan en fyndig tös. Jörgen tyckte att Mara hade kunnat bli en bra lavinhund med hennes fina grävtalanger :). Det jag ska träna mer på är att få längre skallsekvenser så hon inte väljer andra strategier förrän efter nån minut. Jag tycker dock att det är bra att hon efter en stund försöker komma närmare figuranten och verkligen inte ger upp.

Annars har våran dator varit pajk i veckan så därför har inget bloggande varit möjligt. Jag slutar med en gammal Marabild.