Jag har ingen som helst fantasi när det gäller rubriker till inläggen.Idag var vi på Linhemssågen och tränade. Jag, Leif, Tina och Susann var ett team. ALLA hundar gick jättebra.Mara fick totalt hitta sju figgar vilket jag tror är rekord för en söndagsträning. Allt (nästan) flöt på bra. Först fick Mara två figgar i mörkret, idag fick hon ha den röda lampan på ryggen. Jag märkte ingen skillnad från i tisdags fastän denna lampa inte lyser upp så mycket. Hon trampade på i bra fart och tog mark utan mig. Hon klev även uppför en gallertrappa fastän jag var typ 10 meter bort. Efter det fick hon två utlagda som jag inte visste var de var och jag fick inte följa med och leta. Jag fick släppa in henne genom dörren men sedan fick hon fixa resten själv. Ena figgen var under golvet och den andra var uppför en ganska hög gallertrappa. Båda figgarna tog hon själv och till min lycka fäste hon snabbare på den under golvet än hon brukar. Det känns som att hon tycker att det är precis som vilken annan figge. Sen fic hon två figgar som var svåra en på en hög med lastpallar där vittringen vandrade längs taket och slog ner på andra sidan och en under golvet där det var ett ställe som hon kunde ta sig fram annars var det ett stort hål. Tyvärr så såg Mara figgen på andra sidan hålet och försökte inte ens att hitta väg fram till figgen vilket jag kan förstå men inte önskar. Eftersom hon bestämt sig vart den var fick hon belöning och jag ångrar mig lite efterråt. Det är verkligen knepigt det finns två sidor på "myntet"1. I verkligheten hade man aldrig krävt att hon skulle fram utan nöjt sig med att hon tydligt visade vart den var. Det kanske inte är så vanligt att de släpper både vittringen och synretningen för att hitta väg fram.2. Detta är inte verklighet utan träning och Mara har lätt att avståndsmarkera så hon behöver lära sig att försöka hitta väg till figgen. Sen så vet jag inte riktigt vad jag skulle gjort om jag ville att hon skulle fram. Avvakta ännu längre eller visa att det finns en annan väg och därigenom än en gång knyta henne mer till mig. Det första hade jag valt direkt om hon inte sett figgen för då vet jag att hon skulle ha förstått att hon inte var helt rätt. Men nu när hon såg figgen är jag tveksam. Du som läser detta får gärna komma med förslag hur man kan göra i denna situation.Sist gjorde vi en dirigeringsövning med figge på slutet. Detta är verkligen viktigt för mig och Mara eftersom Mara gärna "fuskar" och inte går ut längst ut utan vänder efter en bit. Det är precis som att hon menar "det är ingen här". Men övningen gick bra och når jag sa åt henne att gå ändå ut så gjorde hon det utan problem.Tack för idag och slut för idag!

...igentligen heter vägen evighetsvägen men det lät roligare med evighetsskogen. Nåja, idag var jag Mia och Noomi och tränade skoggsök. Precis som förra lördagen fick Diva träna lördag och Mara får träna söndag på räddningen. Diva fick se när figgarna gick iväg ca 10-15 m och sedan satte jag mig ivägen och matade henne med godis. Figgarna fortsatte i samma riktning till att börja med 10 m till. Diva satte av i full fart och hittade figgarna jätteenkelt och snyggt. Efter två figgar ökade vi avståndet som figgarna gick när hon inte fick se något. Fortfarande hittade damen dem i full fart. Idag var hon superladdad och tyckte att det var superkul att hitta de bortsprungna. Jag tror att en blandning av bättre belöning och något svårare upplägg ökade intensiteten på tösen. Hon tycker inte om när det blir för lätt. Efter sammanlagt fyra skick gav vi oss för att hon fortfarande skulle tycka att det var kul samt få ett bra slut, det är alldelens för enkelt att köra bara en gång till när det går bra (en gång för mycket). När jag kom hem åkte jag och Daniel iväg till Linköpings museet och tittade på tavlor. Det är verkligen imponerande hur de kan lyckas måla så fint. Ibland ser det ut som fotografier. Efter det blev det några (fyra) timmars plugg. När jag läst färdigt hade Daniel gjort taco, mums, som vi avnjöt framför melodifestivalen. Efterrätten blev tårta som vi fick av våran granne som tack för att hon fick låna vårat tv-rumsbord. Slut för idag tack för idag...

Inget nytt att säga om idag annat än att jag har lämnat blod. Jag har uppdaterat lite från i veckan dock. Imorgon ska vi fara och träna skogssök. KUL, nu ska jag plugga lite.

Söta Dissy har gett Diva en utmaning:Var är hunden född?Hos Stormkappans kennel i Strängnäs.Hundens favoritgodis?Är inte så tokig i godis men hon äter gärna alla sorters grönsaker och korv.Hur många egna halsband och koppel har hunden?Just nu har hon ett stryp och ett vanligt men hon delar ett halvstryp med Mara. Hon har ett koppel och så har hon fått en "nosgrimma".Hur ser hundens förhållande till vatten?Hon tycker att vatten är okej men hon förstår definitivt inte meningen med att simma. Har hunden några kläder?(täcken eller liknande)Inget eget eftersom hon inte är färdigvuxen men hon får låna Smulan och Maras. (ena är STORT och andra lite litet)Har hunden några kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?Hennes SÖTA öron, det finns säkert i rasen men är inte så vanligt. Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?Om man vill överdriva kan man säga att Smulan var lite skeptisk. Valpen fick finnas så länge den inte var i tio meters radie från henne. Mara tyckte att det var en söt filur och tog henne under sina vingars skydd. Efteråt han hon ångrat det MÅÅÅÅNGA gånger när den lilla ragatan bitit henne samt stulit mat, vatten och bitar av matte ifrån henne. Daniel tyckte om Diva men funderade nog många gånger precis som jag om vi inte skulle lämna tillbaka odjuret. Vad är/skulle vara absolut bästa belöning hunden skulle få?Dragkamp, hon är en stor och våldsam schäfer i en lite mindre förpackning.Vad är det bästa hunden vet?Vara i vägen och störa alla hela tiden. Vet inte vad sova eller ta det lungt betyder. Favvis bus är att attackera Mara eller bita sönder något.Vad är det värsta hunden vet?Hundar som skäller. Hon blev skrämd när hon var liten och det sitter delvis kvar.Har hunden någon alldeles speciell egenhet?Hon är sjukt söt, charmar alla och är OMÖJLIG att vara sur på. Detta har räddat hennes skinn MÅÅÅNGA gånger. Bla så kastar hon sig på rygg, viftar på svansen och tittar på en med sina söta ögon bara man tänker på att bli arg.Något hyss som hunden pysslar med?ALLT, säg något som inte hon har gjort. Igår käkade hon upp ett halft kilo räkskal tillsammans med Smulan. Hon plockar ned allt som hon når och kollar om hon kan tugga sönder det.Hur sover hunden på natten?På golvet eller i soffan.Vad får hunden för foder?Återkommer när jag har kollat på påsen. Det är något nytt foder som jag inte kan stava till.Hur reagerar hunden om den får några dagars vila?Jag vet inte och vill inte prova. Hon klättrar på väggarna och hittar på hyss om hon får vila en dag så ni kan nog gissa vad som skulle hända om det blev fler.....Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?En söt syster eller bror (fyrbent) att leka med hela dagarna gärna Nitro. Minst fyra hundar vi skickar vidare det här till:NitroDiezelDarcoPartyAnnars har denna dag varit väldigt hektisk. Morgonen började med en prommis innan frukost med the voffs. Efter Frukosten blev det städning av lägenheten och diskning efter gårdagens alla hjärtansdags firande. Sedan var det att köpa pizza och hämta Daniel till begravning. Efter begravningen körde jag till Linköping och bytte storlek på Camillas födelsedags present. Slog in presenten och for på födelsedags kalas med smarrig middag och efterrätt. Kvällen avslutades med lite jobb och pluggande och så klart lite bloggande. PUH det var jobbigt bara att skriva.Tack Camilla och Jesper för den goda middagen och efterrätten.

Idag är det allahjärtans dag och jag har tillagat en mumsig middag till min kära. Det blev en räkcocktail med smördegspinnar till förrätt och tjälknöl med rotsaker i ungnen till varmrätt. Efterrätten hade Daniel gjort och det var en underbar cheesecake.Efter maten låg vi och slappade till Wallander (surprise). En underbar kväll.På dagen köpte jag en haltigrimma till Diva. Jag har äntligen erkännt mitt misslyckande när det gäller koppelgåendet. Jag tycker mig försökt nogrannt och konsekvent under hennes tid hos mig men tydligen på fel sätt. Jag tror att det säkert hade gått för någon annan att lära damen koppelvett men jag ser inte att jag kan eller vill just nu. Våran relation blir infekterad av det eviga slitandet i kopplet och både jag oh Diva blir stressade. För att kapa bort det infekterade såret tog jag alltså den enkla utvägen att köpa en nosgrimma.Nu efteråt undrar jag varför jag skulle vänta så länge. Än så länge funkar det perfekt och hon sköter sig exemplariskt vilket ger mig chans att berömma och belöna. Hon tycker i och för sig att den är ganska äcklig men det blir bättre. Jag känner att utan denna nagel i ögat blir vi ett ännu bättre team. Hon är duktig på att vara lös (vilket gör att hon sällan går i koppel numera) och orsaken att jag köpte den nu är egentilgen för att hon löper och tanken att gå i koppel i dryga tre veckor gör mig totalt skräckslagen. Nu ser jag ljust på framtiden.Jag ska försöka få fingrarna ur rumpan och ta ett fint kort när damen spatserar med den fina grimman.

Idag var vi och tränade mörkersök i Norrköping på räddningstjänstens område som Tina fixat tillträde till. Vilket bra område, massor av mörker precis vvad Mara behöver.Jag och Camilla och Noomi bildade trupp. Jag och Camilla satte en liten lampa på Mara och Nitros rygg som lös upp lite för att hundarna skulle känna sig lite tryggare och därigenom bygga upp sitt självförtroende. Våran tanke är att byta från den vita lampan till den röda och sedan ta bort den helt. Mara och Nitro funkade jättebra med den hjälpen och de tuffade på som små ånglok i mörkret och tog sig över både bildäck och annat diverse skrot. Nästa gång (på söndag) ska jag prova med den röda lampan och se hur hon reagerar på den. Jag vill ju att det ska vara lite jobbigt så hon får kämpa men utan att hon tycker att det är obehagligt. Om det blir för lätt så tror jag att hon inte växer speciellt utan mer tycker att det var en rolig övning(vilket i och för sig är jätteviktigt)men jag vill att hon ska börja lita på att hon klarar mörkret själv utan mig i hasorna. Hon jobbar nämligen bra i mörker om jag går strax bakom men det kan jag inte göra på prov. På träningen fick det exakt den effekten när jag satte på lampan. Hon kunde jobba utan mig och även över hinder. Det ska bli spännande på söndag och se hur damen tycker det är med den röda lampan istället.

Idag kom jag på en fruktansvärt dålig ide. Jag tänkte att eftersom att jag inte hade så mycket tid skulle hundarna få köra ett sök efter dummisar istället för en promenad. Sagt och gjort jag tog tio dummisar och promenerade ut utan någon plan alls. Jag tog med Diva medan jag la ut söket och belönade henne när hon satte sig när jag kastade ut varje dummi. Duttig tjej. När söket var ute tänkte jag att Mara skulle få sitta medan Diva hämtade en, det gick bra och Diva kom in i världens fart. Sedan var det Maras tur, jag höll Diva i kopplet eftersom jag inte har en sån bra stadga på henne. Mara sprang ut i världens fart och kom in...men vad händer då? Jo, Diva attackerar Mara och tar dummisen ifrån henne. Nåja tänkte jag nästa gång får jag vara beredd. Nästa dummi la sig Mara två meter bort och tittade menande på Diva som att ha ha nu kan du inte ta den. Trots att träningen nu hade visat mig att detta var en DÅLIG ide så fortsatte jag i allafall. (BIG misstake) Under detta pass han Mara och Diva byta dummisar, förstöra avlämningar, förstöra stadge arbete. Kort och gott de bra sakerna med passet var:1, Mara var tyst2, Flickorna var söta3, Förhoppningsvis har jag lärt mig av mina misstag och gör ALDRIG mer om detta.Nej, hedanefter ska jag PLANERA innan jag går ut och stanna när det går fel och REFLEKTERA varför. Kort och gott ska jag göra det som mina lärare på universitetet försökt lära mig i två år. Suck ja det kan inte alltid gå bra och idag var det VERKLIGEN mitt fel.

.....brrrrrr idag var vi och tränade räddning i 14 graders kyla. Jag är INTE en äkta norrbottning, jag frös efter de första tio minuternas prat och så fortsatte det. Jag och Camilla stannade bara till fikat eftersom jag hade fyra timmars jobb framför mig på eftermiddagen. Mara gick jättebra, hon fick tre figgar en i ett "hus" högt upp och längst in, en i en boda bortanför endel skrot och en ute bakom en massa brädor och kablar. Damen fixade arbetet själv utom i den lilla bodan där några plåtar trillade ned när hon gick förbi så hon inte kom fram. Efter en liten insats av mig med att flytta plåtarna fortsatte hon oförtrutet. Kort och gott så blev det ett kort och bra pass.