Kram till er alla vänner, familj och hundar från oss i Sundsvall på alla hjärtansdag.

Ikväll har jag varit på årsmöte och sitter numera i HUS, (hundägar utbildningssektorn). Det känns kul och jag känner att jag har massor av inspiration. Jag verkar dessutom sitta tillsammans med tre kompetenta och mycket trevliga tjejer...KUL! Hoppas att man kan få lite träningkompisar, tips och träningsinspiration i bruks och lydnad. Mycket lovande.

Idag har vi varit på räddningsträning och Christina var och tittade. Hon tyckte att Mara fått ett mycket bättre driv och därigenom ett bättre sök och markeringar. MEN (det kommer alltid ett men), Mara är fortfarande ganska vid och lite ofokuserad, speciellt i början. Detta underlätas inte av att jag, precis som min hund, kan vara liiiite ofokuserad. Christina var dock lite snällare och sa bara att hon tyckte att jag skulle plocka ihop henne ordentligt innan sök och ge henne tydliga instruktioner. Jag vet, som många andra saker, om detta men jag vill inte se våra svårigheter. Jag är helt övertygad om att 95 % av Maras flummighet ligger i min flummighet. Jag har därför bestämt mig för att skärpa till mig och göra de saker som är helt normalt för andra dvs köra hund. Här kommer en lista på saker som jag ska arbeta med.

-Inte prata från det jag tar ut hunden och tills vi kört färdigt (om det inte är jätteviktigt).

-Planera innan jag åker till träningen en plan A och en plan B till träningen (om plan A inte är genomförbar).

-Planera innan jag kör hur jag vill söka av och noga tänka efteråt om det var något jag skulle vilja ändra på tills nästa gång.

Jag tror att dessa mål kanske kommer att följas sådär men första punkten SKA skötas perfekt från och med nu. Förutom dessa saker måste jag krama mig och Mara lite mer och förstå att det är helt normalt att vi hamnar i svackor och att det inte betyder att livet är kört. Jag har lätt att bli lite pessimistisk, speciellt när alla runt om mig är så duktiga och genomtänkta. Själv känner jag mig osäker på mycket men det är helt normalt eftersom jag inte har samma erfarenhet eller lär mig så fort. Jag och Mara har nog mer gemensamt än jag ibland tror. Vissa saker ska bara nötas in och än så länge har vi ju tiden eftersom vi båda är unga. Jag måste säga att jag känner mig jättepositiv eftersom de senaste veckornas aktivt tränande på svagheter har gjort skillnad och det gör att jag känner att allt nog löser sig till slut. Lite mindre flum från oss båda i träningen och lite mer hemma så blir det nog great.

I helgen har svärmor och svärfar varit på besök med sina fyra flatpojkar. Det har varit en underbar och hektisk helg. På fredagen var vi i stan och shoppade och på lördagen i Birsta. Jag shoppade faktiskt 10 bordstabletter för 7,50 styck samt en duk för typ 70 kr, riktiga fynd alltså. Jag lyckades även lura svärmor att köpa både tabletter och duk. Jag hittade även två ljuslyktor till köket och jag och Daniel lyckades komma överrens om vidare inredning av både kök och vardagsrum. Vi passade även på att träna lite lydnad och budföring. Helgen har förutom detta bestått av massor av mat och trevliga samtalsstunder. Som tur är har masterfotografen Eva varit framme så nu kommer äntligen lite bilder.

I veckan har jag vickat lite i en förskoleklass-etta, främst på fritids. Det har varit kul och väldigt givande. Jag har har sett en ny sida av skolan som var angenäm. Jag ska vicka även nästa vecka måndag, tisdag, torsdag och fredag, kul.

När det gäller träning har det blivit både lydnad och räddning. Diva har gått pangbra och Mara sådär. På räddningen känner jag fortfarande att vi är i en svacka och jag är inte helt nöjd med arbetet. Hon är överhuvudtaget slamsig och flamsig och verkar mest flumma runt. Jag vet egentligen inte om jag överdriver lite eftersom mina träningskompisar verkar ta det hela med ro och tycker att Mara utvecklats. Jag ska försöka backa bort lite och göra mycket övingar som bygger självförtroende men som är lite jobbiga så hon inte bara kan lösa och gå vidare. På något sätt tycker jag att hon generellt blivit lite bekväm och tycker att hon inte ska behöva jobba så mycket varken i miljö eller i vittring. Om detta stämmer finns det fortfarande bara en lösning....bättre belöningar så det är värt arbetet. Jag tror jag måste låta henne gå tillbaka och se att det är skitkul men att man måste arbeta för att få det kul. Nåja, vi får se hur hon går nästa tisdag då ska Kristina komma och titta och det är alltid bra för hon ser allt så klart och kan komma med konkreta råd. Dessutom säger hon definitivt inte vad jag vill höra utan sanningen även om det är hårt :).