Vi var iväg till Eskilstuna i lördags och gjorde MH-test med Diva. Där borta träffade vi en av Divas systrar, de var lika i sättet och lika små (hon var till och med mindre). Det var intressant att se att de verkligen var små för alla förutom de två små var mycket större. De såg ut som små kopior av WK. Själva testet gick bra på vissa bitar och som förväntat på andra. Jag visste redan innan att damen hade nerverna på utsidan men det var intressant att se vad hon gjorde av sina rädslor. Både vid dumpen och skramlet stack hon en lång sväng och satte sig tryggt bland publiken och kollade idiotförklarande på mig när jag kallade. Hon såg ut som om hon sa "är du DUUUUM, alla andra människor är här och du är ensammen I go with the flow och om du vill så ryms du här mellan deras ben du också". På spökena så la hon totalt av och la sig bakom mig med ryggen mot spökena och sa "jag ger upp döda mig då men ta matte först". Skottena valde jag att avstå och det hade jag valt redan innan eftersom att jag hade starka föraningar om i vilket skick min lilla dam skulle vara i när spökena var över. De positiva bitarna var att hon fick beröm på hanteringen då testledaren bara kunde känna igenom henne och hon stod som en staty. Hon fick enfyra på leken trots att hon bytte grepp eftersom dommaren tyckte att hon hade sån intensitet när hon kampade. Hon sprang dessutom ut och tog lilla bytet och slet i det, sista gången drog hon det hela vägen till mig. Det bästa jag lärde mig av provet var faktiskt att hon inte tar till skärpa när hon blir rädd utan istället ger upp. Det känns bra eftersom det annars skulle kunna bli en farlig liten vovve med hennes nerver plus en massa skärpa. När vi kom till bilen hoppade en mycket lycklig Diva in till sina systrar och gömde sig bakom stora trygga Mara. När vi tog ut henne att kissa lite senare var allt glömt men jag ska aldrig åka dit och tävla....en elefant glömmer aldrig...:)

Ja som sagt det har hänt otroligt mycket sedan sista bloggen. Jag har flyttat till Sundsvall (och inte haft internet) och varit på MH-test med Diva. Sundsvall är en supertrevlig stad, vilket man inte tror när man åker igenom då den ser ut som ett industrilandskap. Men om man åker av E4: an så är det faktiskt fint här. Dessutom är det jättetrevliga människor, våra grannar har alla kommit och presenterat sig och de vet nog redan mer om mig än mina vänner :). Jag har redan kommit med i en räddningsgrupp som verkar perfekt de har gjort slutprovet och ska till RHFU till hösten. Deras räddningsverksamhet är gigantisk med fyra (ja du hörde rätt) träningsgrupper ingrupperade efter nivå. Naturen är underbar och det finns så mycket av den. Jag och Daniel har konstaterat att man kan gå hur LÅÅÅÅNGT som helst i skogen. Nåja nu har jag börjat blogga och jag ska försöka göra det till en daglig vana nu när jag har tid.

Kram på er alla mina vänner.

Denna vecka har bestått av jobb och flyttgöra. Nu är det bara en vecka kvar i Linköping innan det blir Sundsvall för fullt. Nästa vecka ser liknande ut så tyvärr blir det nog inget bloggande innan söndag nästa vecka.

Iveckan har även Mara haft diarre, hon har varit pigg och igång tills i morse. Klockan sex vaknade jag och skulle gå och ge hundarna frukost. När jag öppnade tunnan och hällde upp maten och ingen Mara kom förstod jag snabbt att något var riktigt fel. Jag ropade på henne men hon bara vände bort huvudet, hon till och med nobbade leverpastej och köttbullar. Jag tog tempen på henne och den visade 39,1 och hon var rejält hängig. Det var bara at åka in till djursjukhuset i Jägarvallen när det öppnade. Där konstaterade de att hon var uttorkad och hade en rejäl infektion och har legat inne idag på dropp och antibiotika. När jag fick hämta henne ikväll var hon piggare men är fortfarande en slagen hjälte med feber. Vi ska på återbesök imorgon så jag skriver några rader då om vad som händer.

....mohahahahaha. Idag har jag satt skräck i mina donnor. De har fått klorna filade och tänderna skrapade. Resultatet var över förväntan då Mara som haft ganska mycket tandsten fick nästan helt vita tänder igen. När jag var på RHFU:n så berättade min lägenhetskamrat Susanne att man kunde använda en tesked till att skrapa bort tandsten. Jag provade denna version och lyckades få bort nästan all tandsten på Mara på någon minut och utan blodflöde. Imponerande vad man kan lära sig på kurser, till och med saker som man inte åkte dit för.

Annars idag har jag börjat träna skifterna i fjärren med båda vovvarna. De har som tur var natuligt bra skiften mellan de flesta positionerna. Mitt stora problem blir stå -> ligg båda vovvarna flyttar sig lite framåt. Jag tror dock att det går att lösa genom extern belöning bakom dem så de får bakåt tänket. Dagen i övrigt har vrit slapp med lite soldyrkan och bad.

Idag började jag och Daniel med att gå till frisören och avlägsna kilovis med hår. Vi bestämde redan innan att han skulle bestämma min frisyr och jag hans. Min frisyr blev en Kleopatra klippning med en rak lugg och en rak page. Daniel fick en busig frisyr med lite längre på huvudet och lite kortare på sidorna. Det blev jättebra och vi blev båda nöjd med resultatet. Efter frisören gick vi runt i diverse inredningaffärer och letade efter ett vardagsrumsbord. Konstigt nog hittade vi ett som vi båda tycker om och det är inte lite imponerande eftersom vi har ganska olika smak. Dessutom hittade vi även ett köksbord i valnöt och vita köksstolar som vi ville ha som matchade vardagsrumsbordet. Mycket bra och kaffemaskinen flyttas ett till steg ned på listan över saker att köpa. Om vi bara ryms så ska vi köpa båda bordena + stolarna till den nya lägenheten.

När vi kom hem åt vi lunch och jag blev såååååå trött. Jag frågade Daniel om han kunde ta hundarna själv och det kunde han. Jag är verkligen lyckligt lottad. Medan Daniel var ute på prommis med dogsen så passade jag på att sova middag i en och en halv timme....SKÖNT. När jag vaknade blev det lite hårfärgning, sminkning och sedan gick vi ut och åt finmiddag på resturang. Det var jättemysigt och skönt att inte vara omringad av tre flåsande hundar när man åt (att slippa diska var inte helt fel det heller). Så nu har vi äntligen kommit hem och jag ska spendera resten av kvällen framför teven.

Känsliga läsare bör välja att hoppa över detta inlägg då det innehåller äckligheter!!!

Dagens planer:

1. Skön hundpromenad.

2. Handla.

3. Städa.

4. Putsa fönstren.

5. Hämta Daniel och chokera med min effektivitet.

Dagen började bra och de första 30 min av promenaden var både skön och avkopplande. Efter ca 35 min kommer Mara springande, men tänkte jag är det där verkligen Mara? Hunden är ju brun...och stinker...min Mara är svart och luktar gott (eller åtminstone inte riktigt så äckligt). När jag tog en närmare titt såg jag att det fanns några svarta fläckar och räknade på lukten ut att hon hittat skit och mer precist människoskit. Mums... NOT!!!! Resten av promenaden gick ut på att försöka att inte ta i någon del av Mara samt att försöka hålla Diva borta från Mara. Detta är faktiskt ett omöjligt uppdrag då Mara anser att om matte är sur är det bäst att gå fot. Det gick inte heller bättre med missonet Diva då hon anser att det är hennes plikt att göra Maras promenader till ett helvete genom att ligga lurpass och anfalla. Kort och gott så kom vi hem och luktade alla ganska äckligt. Jag satte in två mycket motstridiga vovvar i duschen (en stor fördel med att ha små hundar är att de ryms alla tre om så vill samtidigt efter ett bajsrull). Jag började skölja Mara men bajset ville inte försvinna det liksom blev blött men bet sig kvar i pälsen. MYCKET äcklad sträkte jag mig efter schampo flaskan och då.....skakar sig skithunden. HELA badrummet, Diva och mig själv blev TOTALT sprutlackerad av människoskit. Jag stod länge och tröck ned spyorna som ville komma. Det är nog tack vare att jag var tvungen att kämpa mot impulsen att spy som gör att Mara fortfarande lever idag. Kort och gott om någon kom in just då och frågade om de fick Mara skulle jag ha kastat (den skitfärgade) hunden på dem och snabbt stängt dörren för att de inte skulle ändra sig. Duschen avslutades svärandes och stackars Diva var totalt livrädd för sin förbannande matte. Hon var helt säker att det var hennes sista stund trots att jag inte sa ett ont ord, bara min arga närvaro gjorde henne rädd (stackars hund). Men tror ni att Mara var ledsen??? Nejdå, hon såg mest oförstående ut. Jag vill dock inflika att Mara har duschat MÅNGA gånger eftersom detta INTE är första gången hon sett ut som en brun flat. Därför tycker jag nu att hon borde ha lärt sig att man inte skakar sig eftersom hon ALDRIG fått göra det. Mutter, efter duschen spenderade jag två timmar att skura badrummet med starka medel från golv till tak och nästan lika lång tid att rengöra mig själv. Dessutom var tvättkorgen öppen vilket resulterade att det inte bara var mina kläder och handdukarna som panik behövde tvättas utan hela tvättkorgen. Resterande tid har jag kelat med Diva för att hon ska se mig som en trevlig prick igen och inte som ett monster (liten överdrift Diva förlät mig efter tre pussar och lite godis).

Kort och gott... Mara är en underbar hund och det är tur för efter en sån här dag behövs MÅNGA andra superdagar för att jag ska stå ut med henne. Det intressanta är att jag har tre rullhundar som gärna gnuggar sig i skit. Min mors hund Darco vet däremot inte ens hur man gör när man rullar. Därför ska jag nästa gång jag köper hund skriva in i kontraktet att jag får lämna tillbaka valpen vid första tendens att den kan rulla....så de då.

Ja mycket kan man säga om Mara men söt är hon iallafall. I måndags var vi ut och spårade med vovvarna. Mara fick två spår med en vinkel och en apport + slut (godisburk). Diva fick et spår med fyra leksaker, jag försöker lära henne att det finns spännande saker i spåret. Diva började och spårade kanonbra, några gånger blev hon lite less och tittade på mig som "vaför gör vi detta?". Men intresset ökade längs spåret och i slutet låg hon på i kopplet som en monsterdogg. Hon har lysande spårteknik om jag jämför med Maras och spårar nogrannt och nästan plöjer med näsan i backen. Mara satte iväg längs spåret som en jagad kanin på speed, hon är SÅÅÅÅÅÅ söt när hon gör det. Hon viftar på svansen och skulle säkert ha sökt av hela skogen om inte kopplet bara var 1,5 m. Jag fick stanna MASSA gånger då hon valde att planlöst börja söka apporter istället för att spåra. Om någon vet något bra sätt att öka dragningen på spåret så säg till. Mara spårar endast för att hitta apporter och väljer gärna att söka istället. Jag har i och för sig funderat på att skita i spåret och köra rapport istället eftersom hon absolut ÄLSKAR det. Dessutom ska jag träna på så IPO-R lydnaden sitter till våren.

Idag har vi kört rapport öven en tjärn och Darco simmade jättefint men Mara ansåg att det var för jobbigt och valde två av fyra gånger att efter halva sträckan simma upp till kanten och springa istället. Mutter, den damen går inte att stoppa när hon bestämt sig. Hon simmade dock två ganger så jag är ganska nöjd. Överhuvudtaget börjar jag bli lite less på att hon kan bestämma sig för något och då går det inte att stoppa henne , varken med mutor eller hot. Hon är tjurskalligare än...ja jag kommer inte på något.

Nästa nyhet som jag glömt berätta (tror jag) är att Diva har simmat självmant. Detta är alltså en STOR händelse då damen förra sommaren knappt blötte tassarna. Första gången var helt häftig. Diva simmade två simtag och när hon kom in var hon överlycklig. Nästa gång sprang hon glatt ut och simmade ca fyra simtag innan hon fick pinnen i munnen. Idag har hon även vågat simma när vattnet blir djupare lite snabbare och hennes stolthet över sin egen förmåga går inte att ta miste på. Hon är såååååå gullig när hon kommer inspringande med pinnen i munnen och snabbt viftande svans. Söt, söt, söt.....

Idag har familjen varit till Porjus och sett avslutningen av strongman tävlingen. Jag är något impad av vad dessa stora pojkar kan göra. De lyfte en "låda" som väde 320 kg och gick 15 meter, de välte ett däck på 350 kg 8 ggr och lyfte stenar som vägde mellan 140-180 kg. Med till tävlingen fick även Diva och Darco de två omogna D barnen följa. Jag är totalt imonerad av min lilla dam som skötte sig exemplariskt trots många störningar. Bla såvar det massor med folk, hundar, hög musik och många handklappningar. På området var det även en lång gallertrappa som vi gick i och hon tvekade inte en sekund utan susade glatt upp och ner. Mitt i tävlingen spelade Marcus Fagervall (?) och jag passade på att träna lydnad med MASSIV störning. Diva gick super och stördes inte alls av allt stoj. Hon gjorde platsliggning, frittfölj, inkallning och läggande under gång mitt bland alla folk och människor. DUKTIG tjej.