Vi var på träning med Christina som jag berättade i måndags...tror jag det var. Christina var jättenöjd med våran utveckling och tyckte Mara var en helt annan hund. Självklart visade hon inte upp att hon var osäker på att markera höga och dolda utan gjorde tvärt om fina markeringar på båda. Kort och gott så kanske jag inbillar mig eller så är det bara i vissa situationer hon blir osäker. Christina tyckte att jag skulle börja göra det lite klurigt igen eftersom hon tyckte att Mara fixade det. Det känns skönt nu innan funktionskontrollen i maj. Nu har jag en månad kvar att jobba med lite tuffare legor. Idag gjorde vi en rolig hög som var ca 4 meter (jag har dåligt ögonmått så jag vet inte om det stämmer) och den var klurig men hon löste den. Det som jag tyckte var kul var att hon inte markerade den förstängda trappen utan där hon tyckte vittringen var starkast. Hon kan annars använda sin slutledningsförmåga och t ex markera dörrar eftersom det brukar vara folk där. Som näst sista figge hade vi en på en majbrasa? eller det såg ut som en majbrasa med brädor av alla de storlekar och former. Mara tvekade inte en sekund att ta sig upp trots att jag var en bit ifrån, hon sökte inte stöd heller genom att vända sig och titta. När hon kom upp var markeringen fin trots att det var väldigt ostadigt och att hon fått belastning att klättra upp. SKÖNT, det känns som att vi är ute ur svackan och att jag börjar lita på att Mara än en gång tycker att figgarna är viktigare än livet och därför aldrig skulle lämna (vilket hon i och för sig aldrig gjort men som jag varit rädd för). Nåja, ett träningspass att ha i minnet och en klar självförtroende kick för både mig och hunden, och det kan verkligen behövas.