Idag har jag och Mara och Diva varit på räddningsträning. Diva fick vara med och valla området och tyckte att det mestadels var ganska läbbigt. Hon följde med överallt men var långt ifrån glad i svansen. Mara däremot var laddad till tårna och jag märkte STOR skillnad i intensitet när hon fick vittring samt vid markering. Vi hade fyra figgar ute varav en i golvet, en under bänkarna i en bastu, en i ett omklädningsskåp och en i en lucka i väggen. Mara hittade den i skåpet först men vittringen kom tydligen inte starkt srån skåpet eftersom hon var fram och luktade men bestämde sig snabbt att figgen låg i väggen bakom en spegel. Trots att jag flyttade mig förbi skåpet släppte inte Mara spegeln utan fäste jättefint och nästan attackerade väggen. När jag bestämde mig för att belöna själv i väggen så blev Mara lite upprörd och skulle bestämt in bakom spegeln för att komma till figgen. Hon blev glad när "figgen" (jag) tappade ut en snörboll från väggen. Sedan hittade hon den i bastun, jag trodde att bastudörren var öppen men det var den inte. Trots avståndet tog det inte lång tid att bestämma att den var i bastun och markera. När jag släppte in henne hittade hon den igen och gjorde en fin markering. De två sista figgarna löstes på samma fins sätt och golvet blev en riktig höjdare. Hon luktade på golet och markerade klockrent nedåt. Tjohoooo, tidigare har hon haft lite svårt att tänka sig folk i golvet och haft lite betänketid innan markering. Dock märker jag fortfarande att hon är bekväm när det gäller miljöer. Mutter, det ska nog damen få lära om. Men det är ändå ett dilemma eftersom jag tidigare tyckt att hon varit lite väl omständig innan hon kunnat bestämma sig för att markera och nu har hon verkligen utvecklas i denna bit. Jag är lite rädd att jag får tillbaka lite av sökandet efter alternativa vägar lite för mycket om jag lägger för stort fokus på att hon alltid ska knövla sig fram. Jag får väl vara lite smart och tänka att så länge hon tydligt kan peka ut vart figuranten ligger så behöver hon inte leka apa.  Men jag vet inte...

Idag har jag tränat lydnad i köket igen. Aha upplevelsen kom ifrån att jag provade göra stegförflyttningar åt sidan samt vändningar på stället med Diva. Med Mara tog detta ett tag att få bra och det är fortfarande inte helt perfekt. Diva däremot gjorde JÄTTEFINA förflyttningar redan första gången. Allt mitt tjat med fotposition under lekformer verkar ha gjort sitt och positionen para funkar i olika situationer. Jag vågade mig inte på att backa utan slutade medan jag var supernöjd. Förutom denna underbara upplevelse var det blandade tankar om resten av passet. Jag har börjat lägga kommandon på fjärren och det är väl inte förrän det är färdigt som jag verkligen kan se om hon förstått ´hur förflyttningarna ska gå till. Jag är inte allt för orolig eftersom hon är så smart. Vittringen går sådär, hon har inte riktigt förstått till hundra exakt vad som ger belöning. 75% av gångerna markerar hon rätt men resten av gångerna låser hon sig på en lapp och sliter lös den av frustration för att hon inte får belöning. Trots det tror jag att om jag bara jobbar på och tänker efter hur jag placerar lapparna så kommer det att lösa sig. Hon har förresten blivit en riktig stjärna på att inta fotposition på kommando när hon är fritt i rummet. Min stora stöttesten är att träna stadga. Orsaken att det är en stöttesten är för att jag inte tränar det så mycket som vi skulle behöva. Det är bara det att jag tycker att det är såååååå tråkigt.

Maras kryp går verkligen framåt, i hennes mått mätta. Nu efter MÅNGA månader kan hon krypa två tre små steg i position. Men såfort jag råkar gå liiiiite fort så börjar hon hoppa med rumpan, svänga in framför fötterna och stressar på. Kryp är verkligen ett hatmoment för mig men Mara tycker att det är superlajbans. Smulan rullar på med sina freestyle trix men min fantasi är snart slut. Hon kan nu:

*Rulla

*Hoppa genom armarna

*Hoppa över benen

*Gå fot på höger och vänster sida

*Buga

*Gå slalom mellan benen

*Backa runt fötterna i en cirkel

*Gå runt, runt ett ben

*Backa in mellan benen

*Gå mellan benen

*Gå bakom mig med tassarna på min rumpa.

*Sätta en tass i taget på vänster respektive höger knä när jag för fram dem.

Kom gärna med förslag på fler saker jag kan lära in. Min tanke är att träna in att hon ska kunna lämna mig men då måste jag kunna vara ute så det får vänta tills blåisen är borta och det är varmt och soligt. Trixen som du ger förslag till är bra om de går att träna in i köket. Smulan är helt klart den mest lättlärda hunden i våran familj, synd bara att motivationen inte håller för lydnad. Nu när sommaren kommer blir det nog agility för hela hundfamiljen. Både Mara och Smulan tycker att det är stenkul medan Diva är livrädd för ALLA hinder. Men det ska det bli ändring på i sommar...:)

Idag var jag och tränade räddning med Mara på dan. Det gick bra och den nya belöningen var fortfarande rolig. Jag märkte dock att korven tydligen inte föll damen riktigt i smaken för hon var slarvig med att äta upp den så nu blir det blodpudding ett tag. Mara tycker verkligen att det är kul att kampa när det inte blir för intensivt. Figgarna som jag tränar med är jätteduktiga på att inte provocera henne utan mer leka katt och råtta med korta dragsekvenser. Mara kan inte få nog och äntligen, igen, så släpper hon inte figgen ens om jag skiulle vilja det. Jag märkte att hon är lite miljöbekväm och väljer att markera på avstånd om det kräver allt för mycket tjorv att klättra till figgen. Men det ska vi råda bot på med riktiga klätterfiggar.

När jag var färdig med träningen åkte jag till en kompis som arbetar som hästskötare och klappade lite på hästarna och tog en trevlig fika. När vi sätter igång att surra finns det ingen hejd och vi känner alltid att vi inte hinner prata färdigt innan fikan avslutas. Det är jättebra eftersom man alltid då kan längta tills vi ska surra igen.

Idag har vi varit på en invigning på en utställning på kulturhuset. Det var Helena Blomqvist (Blomberg?) som ställt ut fotomontage. Fantastiska bilder men många var såååååå sorgliga. En bild var på Laika (första hunden i rymden) som satt och tittade på månen. Jag höll nästan på att börja gråta när jag tänkte på att hon var helt ensam ute i rymden och kanske var rädd och ledsen. Dessutom dog hon ju där...buhuhu. Nåja, en bild senare var en bild där Laika var dör under ett täcke med en annan hund som stod brevid. Sorgligt som sagt var.

Innan vi kom dit var jag och Daniel och hade en lyx frukost på cafe med både macka och efterrätt. Mums. Sen blev det lite shopping, jag köpte tre t-shirts för typ 50 kr styck och en fleecetröja för 150. Daniel hittade ett par skor för 124,50 och tre tröjor, en lyckad shoppingtur. När vi kom hem blev det en prommis med dogsen och ett avslut med taco. Nu ska jag fördriva kvällen med lite tv tittande och äta snarra.

Ps. Jag somnade 19,30 igår och sov ändå till nästan kl 7 i morse då flickorna ville ha frukost. Snark. Ds.

I veckan startade idrottskursen och vi fick verkligen en genomkörare med mellan 6-8 timmar idrott måndag, tisdag och fredag. På onsdagen var det ett 2 timmarspass och på torsdagen var jag och läste läs och skriv så då fick kroppen vila. Förutom denna prestation har jag promenerat mellan 1-2 timmar per dag. Jag är totalt imponerad, och ganska trött. Träningsvärken har faktiskt lättat och idag känns kroppen ganska pigg. I veckan har jag simmat, åkt skridskor, åkt skidor, haft redskapsgymnasik, hoppat trampets och spelat diverse olika bollspel och lekar. Det har verkligen varit inspirerande och jag har fått massor av uppslag till olika idrottsövningar som kan nivåbestämmas efter vem som kör. Kul, annars brukar det vara svårt att lägga upp övningar som alla i en grupp kan köra fast på sitt egna sätt.

Tack vare denna intensiva vecka har Daniel haft totalt ansvar över hundarna. Jag var dock och tränade räddning på tisdag och fokuserade då på belöningskvalite. Hon tyckte det var SUPER kul och taggade som tusan på rätt sätt. Hon tyckte att figgarna var MYCKET ROLIGARE än att söka. Vi körde hittaövningar i smårum och i första rummet gick hon lite fint in och i sista släpade hon mig vilt vrålande för att komma till figgen. STOR skillnad. Jag och Diva har även fått ett lydnadspass och fjärren ser riktigt fin ut, förflyttningen mellan stå och sitt måste befästas så hon inte går in i sittet utan backar men de andra förflyttningarna är fina nästan jämt. Ibland kan hon gå lite långt med frambenen mellan sitt och stå och då flyttar hon bakbenen tillslut. Vittringen utvecklas och nu har jag två lappar uppe en med lukt och en utan. Snart ska jag sätta upp fler lappar och sedan är det dags att sätta lapparna på pinnarna. Ser faktiskt ett slut på vittringen. Dessutom har kommandot leta fastnat för så fort jag säger leta kommer damsugaren fram och hon flyger fram över golver och letar febrilt. Speciellt om pinnarna är ute då springer hon verkligen fram och letar som bara den. Detta moment kommer nog att bli en favorit för Diva verkar det som och det är ju ingen nackdel.

Idag var jag för sista dagen på skolan i höstens kurser. Jag har fått in alla uppsatser och uppgifter och har fått meddelande om några att de är klara så nu väntar jag spänt på att få veta hur det går med de sista. Det ska bli så skönt att sätta ett kryss över höstens kurser och fokusera på vårens. På måndag börjar jag läsa idrott och på onsdag fortsätter läs- och skriv. I idrotten ska vi åka skidor och skridskor nästa vecka och slalom till nästa innevecka. Hoppas jag får tips på hur jag ska kunna trimma mina egna färdigheter så jag kanske kan lära någon annan. Känner en press på mig att lära mig allt nu. Mina mål är att lära mig hockeystop och ta mig nedför en slalombacke utan att sätta mig på rumpan. Vi får se, vi får se....:)

...och tio tillbaka. Idag var vi och tränade räddning. Mara var flamsig, som vanligt, och vi hade som tur var en jätteduktig kvinna som tittade på. Hon påpekade att Mara inte hade den rätta glöden att hitta figuranten och troligtvis för att belöningen inte är 100 %. Jag har själv märkt att hon haft lite svårt med miljö plus att hon ibland missat figurant. Jag trodde att det kunde ha med näsan att göra men nu när problemet är pekat på så stämmer bitarna in. Orsaken att figuranterna är mindre intressanta har tror jag att göra med att hon börjat uppskatta söket mer. Genom att söket är så kul blir figuranterna sekundära och då kommer problemen. Så nu är det träning 100 % på belöningskvalite. Jag har fått massor av tips på olika belöningar att variera mellan så vi får se.

Annars har jag idag varit på studiebesök i en Aspergersklass och det var jättekul. Underbar personal och trevliga och intressanta elever. Jag tror att jag hittat min framtida drömplats att jobba på. :)

Idag var vi på räddningsträning och det var helt underbart väder med nyfallen snö, 3 minusgrader och strålande sol på en klarblå himmel. Jag lät gruppen lägga ut figuranter till mig och Mara eftersom jag är helt värdelös på att lägga upp sök och vara säker på att jag täckt området. Mara började starkt med att på en gång lokalisera första figuranten och markeringen var klockren. Efter det var området tomt ganska länge men jag kände att hon sökte där jag pekade och tog för sig området. Efter en stund gick mara in i ett hus där porten stod öppen, där inne visade hon intresse ,men efter en stund kom hon ut. Jag tänkte att hon kanske slarveda och skickade in henne igen och igen. När jag tänkt att skicka in henne fjärde gången kom en i gruppen fram och frågade vad jag trodde att figgen låg. Jag svarade att jag inte visste, hon förklarade då att Mara fått vittring på en figge som låg på andra sidan huset, utanför huset. När jag äntligen lät min hund slippa springa och söka inne sprang hon fort som tusan själv runt huset och innan jag ens nått knuten kom markeringen. Hon hade, med sin röntgenblick, snabbt konstaterat att figgen låg på andra sidan...suck typiskt mig. Nåja, söket fortsatte bra och Mara var tålmodig när jag skickade trots att hon vet att jag inte har någon koll. När hela området, nästan, var avsökt stannade jag Mara för att tänka ut en strategi. Första meningen jag yppar är att jag har en kortsida på huset oavsökt. Efter det står jag länge och har en monolog om vart jag kan ha missat något. Under tiden jag gör det jag gör bäst, babblar, gör Mara det hon gör bäst, söker månniskor. Hon satt som en staty riktad mot kortsidan vi inte sökt av och försökte med viljestyrka att få mig att förstå att det låg en figurant där. Efter fortsatt babblande från min sida avbröt gruppen mig och bad mig titta på min hund. När jag gav Mara frikommando sprang hon fram, lokaliserade figuranten och markerade.

Jag är glad över att jag har en sån tålmodig hund som inte ger upp på att jag kommer att bättra mig. Trots alla försök så verkar jag aldrig lära mig läxan att min hund vet 1000 gånger mer och bättre än jag. Det finns några saker som jag är oförbätterlig på:

1. Ta det lugnt när jag börjar träna (mina muskler) efter lång vila. Trots att jag vaknat allt för många gånger med  träningvärk så att jag inte kan röra mig på dagar fortsätter jag att tro att jag är hulken.

2. Låta min hund sköta jobbet när det gäller räddning.

3. Det finns tusen mer men om jag skriver fler kan det hända att jag låser in mig i ett mörkt rum och sväljer nyckeln.

Min slutsats är att jag på något konstigt sätt har ett jätteego som gör att jag tror att jag är bäst. Därav samma misstag. Nu börjar jag dock känna att jag börjar landa när det gäller räddningen:

Mara du är bättre än jag.