Nu har jag äntligen kommit fram till den sista dagen på RHFU. Sista dagen besod av att kolla hur hunden fungerade under belastning. Först fick Mara hissas upp tre våningar, sedan fick jag och Mara åka en rusch(?)kana ner igen till första våningen. Efter det skulle man lyfta hunden ut genom ett hål och sedan skickas ut på sök med hiss selen på. Söket var på ett litet ruinområde och det var en ganska enkel figurant i en halvöppen brunn. Mara skakade sig först och tog några sekunder och ett extra sökkomando innan det gick upp för henne vad hon skulle göra. Hon tittade först på mig som "vad menar du?". Men när hon började söka hittade hon figgen ganska snabbt och kom fort till markering. Nästa övning var att hela gruppen med hundar skulle krypa genom en kolsvart labyrint, sedan skulle vi lyfta hundarna över en väg, krypa genom en tunnel, gå igenom en gång och tillslut sitta alla förare och hundar (8 hundar och förare) i ett litet rum på 3*3 m. Efter det fick vi en och en klättra ut ur rummet och skicka hunden på ett avgränsat sök. Först hade kursledarna placerat ut konen som hundarna inte fick gå förbi lite fel så jag bromsade Mara flera gånger innan de sa att det var okej att släppa henne några meter till åt det hållet. När hon fick gå förbi tog det inte lång tid innan hon hittade figuranten och markerade. Det var bra att se att Mara tog mina korrigeringar men lite synd att jag bromsade henne mot figuranten. Hon verkade inte heller bli blockerad av att hon inte fått gå dit tidigare utan sprang glatt in på det "förbjudna" området när jag inte sa något. Jag är verkligen nöjd med att hon kom till markering även fast hon hade ganska stor belastning.

Överlag på kursen är de bitar som jag är mest nöjd med när det gäller Mara att hon har arbetat bra trots stora belastningar när det gäller både värme och miljö. Hon har hela tiden varit motiverad och verkar se på belastningarna som roliga utmaningar. Hon släpper verkligen de obehagliga sakerna på en gång och litar på att jag inte försätter henne i dåliga situationer som hon inte kan hantera. Överhuvudtaget tror jag att vi båda har fått större förtroende för varandra. Jag har iallafall förstått mera av vad jag har i kopplet, speciellt när man ser skillnaden på hur hon är hemma och hur hon är i arbete. När hon jobbar verkar inget kunna störa henne och markeringarna verkar sitta.

Så nu är rapporteringen från RHFU: n färdig. Idag har annars varit en dag då jag funderat starkt på om jag ska sälja min lilla hund. Nädå men hon har varit en PLÅGA. Idag fick flickorna följa med mig till jobbet eftersom jag skulle städa ett hus och då kan de sitta fast ute och gnaga på ben. För att de inte skulle ha för mycket överskottsenergi så for jag ut med cykeln kl 05,20 imorse och var ute 40 min. När jag kom till jobbet knöt jag fast dem och gav dem en tjurknut var. Efter ett tag kom mannen som ägde huset och sa att en av hundarna grävde på gräsmattan *mutter*. Vem kan det ha varit???? Jorå när jag kommer ut är det ett stort fint hål i gräsmattan (som innan Diva var perfekt). Hon fick då vara med medan vi fikade så jag kunde hålla koll på damen. Under fikat var Diva still säkert 0,5 sekunder (max), jag lånade då Fias koppel och knöt Diva alldelens framför oss så jag kunde se henne men ändå fika. På en röd sekund hade Diva kastat sig fram i kopplet och lyckats slita det i två delar (hon hade spårselen på sig). Så kort och gott, damen är BILLIG men söt. Nog om idag nu ska jag gå och sova för imorgon måste ja ut en halvtimme tidigare för att motionera vovvarna innan jobbet SUCK.

Nu är jag alltså inne på dag sex, denna dag var en mycket intressant, rolig och LÅÅÅÅNG dag. Vi började med att få repellera oss ned för en husvägg, sedan fick vi ro 500 m på under 2 min och avslutningsvis skulle vi krypa med hundarna genom ett rör. Efter lunchen fick vi reda på att det hade varit jordbävning i Skövde och att vi skulle få olika områden att söka av och ta hand om skadade personer och föra dessa till uppsamlingsplatsen. Det första området vi kom till var ett ganska öppet ställe med några kluriga hus. Mara hittade en figurant som var ganska högt uppe, denna figurant kunde som tur var klättra ned själv och hade bara fått skärsår i ansiktet. Efter det hittade vi olika skador bland annat benbrott, slag i huvudet vilket orakade förvirring m.m Det andra området vi kom till var på kemplan, även detta är ganska öppet. Där hittade vi diverse skador som krävde uppfinningsrikedom för att kunna flytta. Vi konstruerade en bår av en lasttruck med en skiva på som vi fraktade figuranterna på. Vi hade även en person som "satt fast" och som vi fick slita lös. Efter middagen fick båda grupperna ett område tilldelat som de skulle söka av. Ännu fler kepiga ställen att frakta skadade på, denna gång hittade vi bara en skiva som fick bli provisorisk bår.

Denna dag var jättebra och man fick lära sig att hundarna fixar mer än man tror trots både värme och diverse påfrestningar. Jag märkte ochså att Mara laddade på som tusan ju fler figuranter vi hittade och hon stutsade ur bilen varje gång. En stor orsak till detta tror jag var det tumultet som skedde och upphetsningen som blev när någon blev hittad. Hon riktigt kände i luften att hon gjort något bra och behövde därför ingen speciell belöning utöver detta (jag gav henne leverpastej iaf). En reflektion som jag gjort är verkligen att man på träning lägger för lite vikt på figuranten när denna blir hittad och för stor på hunden. Om hunden ser hur glad och intresserad matte blir av fyndet blir hunden också tänd. Jag menar inte att man inte ska belöna hunden utan att föraren sa fokusera på figuranten och figuranten på hunden. Det svåraste med dagen var verkligen att hjälpa skadade utan att skada dem mer eller ge dem mer smärta än nödvändigt. Detta behöver jag träna på, det var dock skönt att känna sig relativt trygg i sin roll som hundförare.

Nu orkar jag inte skriva nå mer så den sista dagen kommer imorgon på bloggen. Annars har vi idag fortsatt packa, varit på födelsedagskalas samt ätit stekt palt hos Camilla och Jesper.

Nu kommer fortsättningen från gårdagens inlägg. Vi är inne på dag fem och första dagen på den internationella delen. Vi fick göra tre småövningar i grupperna. Vid varje station skulle en ny vara gruppchef och övningarna skulle träna/visa på olika viktiga saker att tänka på. Första övningen var att vi fick tilldelat ett område att söka av och att vi INTE fick gå in i några hus. Redan när gruppchefen Therese gick och tittade på området hittade hon en skärrad kvinna som hon tog med tillbaka. Denna kvinna fick jag i uppgift att sköta om medan de andra sökte av området. Figuranten var jätteskicklig och ibland undrade jag om hon spelade eller om hon verkligen var så skärrad. Hon försökte på alla sätt få oss att söka av ett annat ställe där hennes barnbarn skulle vara. Uppgiften gick alltså ut på att inte låta gruppen splittras, inte falla för att lyda den skärrade kvinnan när hon ville att vi skulle söka ett annat område och att ta hand om en skärrad person. Therese skötte gruppchefs jobbet jättesnyggt. Den andra övningen var att vi kom till ruinhögen och skulle kontrollera en lega där en annan grupp fått intresse. Här var Caroline gruppchef och jag hundförare, jag fick bara reda på ungefär vart de fått intresse samt en uppmaning om att söka av resten av området om jag inte fick något intresse på det lilla området. Mara stack upp och luktade i alla springor på det intressanta området men släppte sedan det. Jag bestämde mig snabbt för att lita på henne eftersom att hon aldrig släppt vittring från figurant förrut. Jag sökte sedan av resten av området utan att hitta något. Mycket riktigt så var det ingen där men dagens lunch låg under stenarna. Även Caroline gjorde ett bra jobb och det var skönt att hon litade på mig när jag sa attdet var tomt. Det är så väldigt lätt att man som gruppchef skaffar sig förutfattade meningar om hur det borde vara och därigenom blir osäker när det inte är som man tror. Dessutom var det jättebra att hon inte sa exakt var de andra fått intresse då det är lätt att man låser sig och tvingar fram markering på hunden. I den tredje övningen var jag gruppchef och fick ett område tilldelat där jag fick reda på att det fanns skadade som skulle tas omhand om. MEN, det var risk för efterskalv och om en signal ljöd skulle vi inom 45 sek ta oss till ett säkerhetsrum med oss och hundarna. Söket gick bra och vi hittade den skadade och då ljöd tutan så det var bara att lämna och springa. Denna övning var för att se att vi tänkte på våran egen säkerhet först och att det inte blev diskussioner utan att alla lämnade på en gång. När man kommer ut på riktigt är det SÅÅÅ otroligt viktigt att man ser till sig själv först så man inte blir skadad för då är man en belastning för truppen.

Det finns så mycket att berätta så jag fortsätter med dag sex och sju imorgon. Idag har vi packat massvis och dessutom bytt sovrum för att kunna städa ur det andra redan nu. Mitt finger är dock bättre idag och jag är därför mindre ynklig. Nu ska vi se Chicago och käka godis.

Under RHFU:n hade vi mycket teori och det var verkligen jättenyttigt. Vi blev drillade i gruppprocesser, ledarskap, radiosamverkan, söktaktiker, säkerhetstänkande, sjukvård m.m.Jag kommer inte att gå djupare in på teorin utan fokuserar på de praktiska övningarna. Under RHFU:n var jag i två olika grupper, en under nationella delen och en under den internationella delen. Båda grupperna var helt underbara, den första bestod av Karin, Susanne, jag och tre svarta små flattikar (två med ridge i pannan:) ). Den andra gruppen bestod av Mats, Therese, Caroline och jag.

Jag vill bara börja med att säga att det var SVIN varmt hela RHFU:n, solen stekte och det syntes kanpt några moln under hela tiden. Hundarna och vi fick alltså jobba i "skön" sommarvärme. Detta var faktiskt väldigt bra för vi fick se att hundarna fungerar bra trors värmen och dessutom fick jag lära mig att man måste dricka MASSOR avf vatten för att må bra. Första dagen fick vi göra ett skick mot ett "öppet skjul" där en figurant låg uppe på en hylla bakom en traktorskopa och sedan var det ett koppelsök där figuranten låg i en "brunn". Mara fixade det bra och var väldigt motiverad. Tredje dagen fick vi åka ut till ett ställe i skogen med hjälp av en karta och blev sedan tilldelad ett område att söka av efter några försvunna. Vi gav oss iväg men lyckades orientera oss fel och började söka av ett ställe som inte tillhörde vårat område och var först på plats på området ca. 1 timme efter vi börjat. Hundarna och vi var redan jättevarma (vi hade full utstyrsel på oss utom stövlarna) när vi satte igång. Vårat område var SUPER tät skog som man fick krypa för att komma fram. När tiden var slut efter 2.5 timme hade vi inte hunnit söka av hela området utan fick veta ungefär vart figuranterna låg och hittade dem efter några minuter. Mara och jag var helt slut efter söket och jag tänkte att vi kanske inte skulle vara ett ekipage om vi inte pallar värmen. För att kolla om markeringarna satt fastän hon var trött så tog vi ut hundarna och körde en enkel sökövning efter den gemensamma genomgången. Det var underbart att se att Mara stutsade ur bilen med attityden "JAAAA, nu kör vi", markeringen fungerade perfekt. Av detta sök lärde jag mig att ALLTID vara supernoga med att vara säker på att man är där man ska vara, att det är komplicerat att söka i tät skog och hur otroligt viktigt det är att köra stora sök så man lär sig att lägga upp sök och utnyttja hundarna på ett smart sätt för att inte köra slut på dem. Fjärde dagen och sista för den nationella delen var det uttagningsövningar. Det var två övningar och den ena var för att kontrollera figurantintresset. Det stod tre "lådor" en med mat, en med kläder och en med en människa. Man skulle först gå förbi med ca 5 meter och sedan gå tillbaka i en vid cirkel för att sedan skicka hunden från utgångspositionen. När hunden markerade skulle man gå förbi hunden och ställa sig en bit bort vänd mot hunden. För mara var lådorna placerade mat, kläder och figurant. Jag var supernervös och trodde faktiskt att mitt matvrak skulle markera maten. Mara gjorde inte alls det men hon luktade ordentligt på både lådan med mat och lådan med kläder för att sedan när hon kom till figuranten utan tvekan börja markera. Jag blev superglad och kände att det var underbart att hennes figurantintresse översteg matintresset. Hon redagerade inte ens när jag gick förbi utan fortsatte bara att markera. Den andra övningen var för att kolla lydnaden och då fick hundarna söka en och en efter en figurant på ruinområdet och sedan skulle man kalla tillbaka hunden när den markerade. Denna övning var jag inte alls nervös inför för jag har gjort den förut, som jag förväntade mig så funkade det bra och hon kom fint när jag ropade.

Eftersom detta blogginlägg redan är långt så sparar jag den internationella delen till imorgon. Jag måste bara berätta att jag igår när jag jobbade råkade skära mig i pekfingret och ganska djupt också. Jag är numera väldigt ynklig och har JÄTTEONT. Jag lyckas hela tiden slå in fingret i saker så det börjar blöda och skriker och svär hela tiden. Det är verkligen synd om Daniel som måste ömka mig hela tiden. Det klantigaste var att jag gjorde illa mig i höger pekfinger, det finger jag använder mest förutom höger tumme när jag jobbar. SUCK... det blir en spännande nästa vecka på jobbet. :(

Här kommer en bild på mig och mara i våran "utstyrsel".

Tihihihi, Mara och jag har klarat RHFU (räddningshunds förarutbilningen) och Mara är därför offeciellt certifierad tjänstehund. Det känns jättekul. Mara var helt fantastisk under kursen och mitt förtroende för hennes kapacitet ökade. Trots den OTROLIGA värme lyckades hon hålla ihop sig och hitta och markera figuranter i diverse olika situationer. Jag är SÅÅÅÅÅÅ stolt över min lilla vovve som var mer taggad i slutet än i början av kursen. Gänget som var där var helt suveränt, alla var trevliga trots diverse mobbing :). De roligaste var att ALLA klarade sig samt att alla som ville blev rekomenderade att fortsätta mot RI. Jag kommer troligtvis imorgon att uppdatera bloggen med de vi fått göra under kursen och kanske till och med få in en bild på mig och Mara i våran utstyrsel. Nu ska jag gå och sova efter en lång dag och en lång vecka.