Idag släpade jag mig upp ur sängen och ut på en prommis innan frukosten(kl 08.00 så glorian falnar lite). Nåja, jag börjar närma mig hem och är MYCKET hungrig...vad tror du jag ser??? Jo, en Riesen och då inte hunden utan godisen, mitt på backen där framför mig ligger en Riesen i en oöppnad förpackning...en söt, sockerstinn Riesen i en sån fär twix storlek...det händer bara inte. Det är som om världen vet att jag gått en vecka och två dagar utan godis och abstinensen är svårhejdad. För första gången i mitt liv var jag nästan sugen att ta upp något från backen och bara slita av förpackningen och mosa in den i munnen...jag är inte knäpp, i allafall inte mycket. Men som tur var vann förnuftet och jag gick trånande förbi *snyft*.

Annars händer det inte så mycket jag fortsätter att träna min lydnad i köket och märker små framsteg dag för dag så då får man vara nöjd. Just nu i skolan håller jag på att skriva uppsatser och har den senaste veckan skrivit nästan 28 sidor uppsatser (två fulla och en påbörjad). Min hjärna håller på att smälta och jag ser snart ut som hackspetten i Kalles jul. Jag har skrivit så mycket...Olsson menar att...eller...Persson påpekar att... att jag snart spyr rakt över min dator. Dessutom har jag reflekterat och analyserat så mycket att jag har slut på åsikter, vilket jag ALDRIG trodde skulle hända. Som tur är så är det den sista uppsatsen som jag skriver nu annars hade jag nog bara skrivit JAG VET INTE och skickat in den till min lärare. Efter dessa uppsatser är inlämnade har jag FYRA dagar helt utan någon skola, jag är mellan två kurser, sedan är det bäst att batterierna är laddade och motivationen på topp för då börjar en vår med lika mycket att göra som i höst. Jag ska i och för sig inte klaga, jag har själv valt det och egentligen tycker jag att det är roligt. Men ibland blir jag så trött och omotiverad...hoppas det blir vår snart eller åtminstone lite sol.

Nu är det tillfällig vila från datorn till imorgon på morgonen (Daniel börjar undra om jag sitter fast i den :) ).

Idag har vi varit i källaren under statshuset och tränat räddning. Mara och en annan hund fick arbeta parallellt under söket. Hundarna brydde sig inte ett dugg om varandra utan sökte fint. Det enda problemet var att den andra hunden hette Tara och Mara tyckte att det var för lika och lyssnade på både Mara och Tara. Miljön där nere är jättebra. bitvis kan man gå rakt medan bitvis måste man krypa eller åla och så är det mörkt. Mara skötte sig fint men blev helt klart berörd när hon skulle hoppa upp och ner för cirka 1-1,20 m höga platåer. Men hon hittade en figurant (Tara hittade tre) och markerade fast kom faktiskt och bad mig om stöd. Orsaken var att figuranten låg långt nedanför mara och jag nådde inte och lysa så hon vågade hoppa ned. Hon var inte riktigt nöjd med att hon inte kom fram och markeringen var knackig. När figuranten lyste och ropade kom Mara ned och lycka utbröt. Som avslutning fick Mara en lite lättare figurant som hon markerade jättefint. Sedan fick hon tomsöka sig hela vägen ut och hon verkade inte vara ett dugg berörd trots att hon tyckte att det var läbbigt emellanåt. Nu måste vi bara fortsätta att öka på hennes självförtroende i miljöer så hon klarar sig fram utan för mycket tvekan. Jag är nöjd med att hon släpper obehaget så fort det försvunnit och att inga rester sitter kvar i arbetet. Nu måste jag bara hitta lite mer gångar under hus att söka i. Om du vet något skriv gärna en kommentar.

Jag tränade idag igen i köket samma saker som förra gången med några undantag. Undantag ett jag har börjat träna att Diva ska trycka nosen i min handflata för att sedan lära henne att trycka nosen mot en post-it, för att sedan leta reda på en post-it med min lukt på (bland en massa utan), för att sedan leta reda på en post-it på en vittringspinne (bland en massa utan), för att sedan bara köra med pinnar. Det gick bra men Diva tyckte att det var lite konstigt. Sedan kom jag på den smarta iden att ställa Diva på en liten matta under fjärren och lära henne att baktassarna måste vara på mattan hela tiden. Det gick verkligen mycket bättre än förut. Det verkar som att hon blev medveten att hon har fyra tassar. Efteråt kom jag på att jag ska använda telefonkatalogen istället för att den är högre och mindre och då blir det nog helt perfekt. Jag blir impad när jag kommer på mina SMARTA ideer. Sedan fick Smulan börja på ett nytt trick att backa in mellan mina ben. Det gick faktiskt bra och på slutet kunde hon stå cirka 50 cm framför mina ben och backa tills hon stod bakom...duttig tös. Mara den söta damen fortsatte med kryp och att lägga sig i rätt riktning. Krypet går saaaaaakta framåt och läggandet var 1000 gånger bättre idag än i förrgår. Det är fortfarande långt kvar att gå men Mara ÄLSKAR att träna ligget och blir helt tossig och då brukar hon få snabba och fina lägganden. Det bästa med Mara är att när hon verkligen kan något så behöver man inte vara rädd att hon ska hitta på något annat. Det känns skönt eftersom jag tror att det lätt annars blir att hundarna vänder sig mot föraren innan ligget när det inte finns någon belöning. Det hoppas jag att slippa om jag känner min dam rätt.

Ps. Ni som försökt lägga in inlägg, nu funkar det igen. Ds.

Jag avslutar med att lägga in världens vackraste bild på världes vackraste hund. Hon ser verkligen ut att vara doppad i guld...eller hur?

Nu kommer äntligen den hemska sanningen från festen. På juldagen skulle jag och några tjejkompisar (och vissa av deras pojkvänner) ut på Hotell Jokkmokk på disco. Kul tänkte jag och lånade kläder av mamma och skor av moster. Jag såg så snygg ut och tyckte att tunikan dolde den senaste tidens frossande i diverse onödigheter. Jag dansade och minglade och dansade och minglade. Helt plötsligt träffade jag en kompis som kläcker komentaren "Nämen hej Anna-Lena är du gravid"...GRAVID...Jag är på disco onykter uppklädd och du frågar om jag är gravid...behöver jag berätta att det var av det manliga könet??? Nåja, feststämningen i mig sjönk brutalt men jag fortsatte dansa och mingla. När hotellet stängde mötte jag ännu en kompis (av det manliga könet) och får än en gång höra att jag ser gravid ut eftersom jag skimrar som en gravid...pah. DESSUTOM stryker killen mig på magen UPPREPADE gånger som man kan göra när man är höggravid...som att han seriöst trodde att han skulle känna barnet...SNYFT. Kvällen var förstörd och det  var tur att den dessutom var slut. Nu har jag beslutat att banta, som du nog förstår (det är inte så dramatiskt som det låter jag ska bara banta tills jag inte blir misstagen för att vara gravid:) ). Så nu har första veckan av bantning gått och jag är nog åtminstone 10 kg lättare (NOT) Synd att kilona inte rasar med samma njutning som när man skapar dem.

Så nu vet du den hemska sanningen...:)

Idag har alla flickorna fått en genomkörare med klicker i köket. Med Mara är det hårdkörning inför IPO-R prov förhoppningsvis till våren och Diva tränar lydnad. Maras kryp börjar går framåt, bakdelsrörelserna r inte perfekta men hon kryper lågt. Vi har även börjat träna att lägga sig ned i fart frånvänd mig och det kommer nog att bli jättebra, Mara älskar sånna saker. Diva har tränat på med vittring, fjärr och utgångsposition. Sedan sist jag skrev har jag fått till apporteringen av pinnarna så det inte blir ett enda tugg och börjat köra att leta godis runt pinnar. Fjärren blir bättre och hon bjuder nu självmant alla tre rörelse så nu är det bara att få alla ben prick stilla (hon trampar gärna på stället). Utgångspositionen är jättefin och snabb nu så nu ska vi träna stadga i både sitt, ligg och stå. Smulan får köra på med sina feestyletrix och hon är skitkul att jobba med. Ibland slår hon över lite men det har blivit bätte.

Nä nu är det dags att krypa till kojs

Idag har jag varit och tränat räddning med Mara efter två veckors vila. Mara var superladdad. Jag hade bett om att en i gruppen skulle lägga upp söket samt lägga figgarna i miljö så Mara var tvungen att klättra in. Mara sökte verkligen jättefint och var jättenoggrann och luktade självmant i dörrspringor och hål. Första figgen låg i halvmörker och vittringen slog ganska mycket i rummet men inte just när Mara kom. Mara språng rakt fram och verkade inte märka att hon fick hoppa/klättra över saker. Andra figgen låg bakom en däckhög och Mara fick klättra öven en kartong för att komma in. När figgen kom ut berättade hon att Mara stått med baktassarna på kartongen och framtassarna på den vänstra axeln medan hon markerade...jag behöver iallafall inte träna på att markera på ostadigt underlag...:). Tredje figgen är inte mycket att säga om för jag hann aldrig med att se när hon susade in över bråtet utan helt plötsligt markerade hon bara. Slutligen hade hon en figurant inne i ett kolsvart rum där ingången var som ett fönster cirka 50 cm upp på väggen och det var cirka 30 cm på andra sidan. Mara har tyckt att sånna ställen är jätteläbbiga eftersom hon inte ser vad som är nedanför. Det är i och för sig jättebra men jag vill att hon ska hoppa in på en gång om jag ger klartecken. Denna "svaghet" har vi tränat nu ett tag och döm om min förvåning när hon försiktigt utan hjälp hoppade in och letade sig fram till figgen. Jag var så stolt och jag ler fortfarande åt hur mycket modigare hon blivit i mörkret. Överlag verkar min strategi att träna miljö en period ha fungerat för fastän vi var på ett helt nytt ställe för både mig och Mara så tvekade hon inte en sekund vid någon miljö utan klättrade över allt ifrån stolar, bord till säckar med frigolit.

Eftersom jag hittade annat att blogga om får juldagspartayet sparas till någon annan dag.

...wow jag är helt impad av mig själv. Blogg två dagar på raken.

Jag tror att jag glömde förtälja att norrland är LIVSFARLIGT!!! Både jag och Daniel har blivit ordentligt skadade under färden. Daniel började med att få ryggskott (typ) på julafton och spenderade sedan tre dagar på rygg på golvet i vardagsrummet medan jag var på party. Efter det började han piggna till men då skedde nästa skandal. Jag och mamma kom på den smarta ideen att skidra lite. Sagt som gjort så åkte vi sex kilometerspåret jag skulle ljuga om jag sa att det gick lysande så min framtid som elitskidåkare är numera lagd på is. Jag hade mina skidskor som jag hade i typ sexan som var en eller annan storlek för liten. Efter skidturen tänkte vi att vi skulle ge kalorierna ännu en omgång så vi stack ned till gymmet och sprang en halvtimme på bandet (jag har inte sprungit ett steg sen i början av oktober). Jag började jogga lite sakta men ökade successivt tills jag hade en fin fart. Jag lyckades till min förvåning nästan springa 5.6 kilometer på halvtimmen men fick som straff linka mig runt hela kvällen eftersom krampen i rumpan inte ville släppa. Dagen efter var jag, som underdrift, lite mör men tapper som jag är tänkte jag på voffarna och vi begedde oss ut på en tvåtimmars prommis längs skoterspåren. När jag kom hem hade jag SJUKT ont i fötterna på utsidan under fotknölen. Efter det och fram till nu har jag sett ut som en vankande anka eller som mamma sa "har du skitit ned dig?". Till och med min snart sex årige lillebror skämdes när han gick med mig och frågade sött varför jag gick så konstigt. MUTTER...där får man för att försöka vara nyttig. Hedanefter ska jag bara ligga på sängen och frossa godis.

Imorgon kommer historien om festen och den vill du INTE missa :)

GOTT NYTT ÅR allihopa!

Nu är det ett nytt år och ett nytt bloggår. Detta år tänkte jag försöka att vara lite frekventare i mitt bloggande (ett litet nyårslöfte). Dessutom har jag varit tvungen att ändra färg på bloggen för jag känner mig mer turkos nu än lila.

Vi har varit i Jokkmokk under både jul och nyår och har haft både kul och avslappning. Vi har blandat frossande i mat och godis med träning och gående. Jag har gått upp fyra kilo under dessa tio dagar (SUCK), dessa läggs till de övriga kilosar som kommit utan ansträngning. Daniel läste en tidningsartikel där det stod "Ät som vanligt och gå ned 10 kg.", perfekt tänkte jag att fortsätta frossa men att minska det jag gått upp. Men, men jag måste tillstå att jag tror att det är båg för det är just pga att jag ätit som vanligt (för mig) som gett mig 10 kilos övervikt.  Nåja, idag har bantningen startat och jag har hållit mig sedan tolvslaget. Dagen har spenderats på resande fot eftersom vi åkt hem till Sundsvall så vi har precis kommit och jag spenderar mina första minuter framför datorn...

Nu ska jag packa upp mina saker och duscha.