Idag har jag och flickorna spenderat två timmar på promenad på nya vägar. Super spännande, jag och vovvarna älskar nya områden och spänningen att se vart man hamnar är underbar. Det enda nedativa var vädret, det snö-regnade hela tiden och både jag och flickorna var rejält blöta när vi kom hem.På kvällen var vi på träning på Stena med räddningsgänget. Vi började med att köra ett koppelsök, Mara var SÅÅÅÅ laddad och skällde av förväntan. Första figgen tyckte jag att hon markerade lite vagt, det var svårt att säga om hon verkligen hade en figge i näsan eller om hon bara var exhalterad. Den andra figgen markerade hon jättebra och var väldigt tydlig i kopplet var figgen låg och skallet var bra. Vid båda figgarna sprang hon direkt fram och markerade.Under fikat fick Diviata Ragata komma ut och vara med. Det var en annan unghund med och Diva skötte sig faktiskt bra, en liten morrning men sedan var hon bara lite nyfiken. När jag druckit ur min tekopp gick jag och Camilla en lite miljöpromenad i plast och metallskrot. Diva arbetar sig fram även fast hon tycker att det är jobbigt. Speciellt ljudet av metall mot metall tycker hon är pest. Jag börjar att bli mer och mer övertygad att den lilla damen nog inte blir någon räddningshund. Det känns som att hon är lite för lite nyfiken på "obehagliga" saker, men mycket hinner ändras. Diva gjorde dock en mycket fin inkallning, när vi kom ut från plastskräpet var den andra unghunden också ute och gick, Diva sprang full fart ut utan att se hunden. Jag och Diva upptäckte hunden ungefär samtidigt och när jag ropade tvärvände Diva och kom i full fart. Jag var SÅÅÅÅ nöjd och stolt över min lilla tant.Efter fikat så var ett sök med okänt antal figgar utlagt och jag och Mara började med att vara störning till Nitro. Nitro gick skitbra och jag kände nästan prestationsångest efter deras fina insats. Nitro arbetade i full fart med full koncentration och sammarbetade hela tiden med Camilla. Camilla lyckdes lägga upp söket perfekt så att hela området blev avsökt och dessutom med ett underbart flyt. Mara gjorde även hon en jätteinsats och jag lyckades få ett flyt i vårat sök också. Två bitar gjorde mig speciellt glad:1. Att jag läste min hund och arbetade som ett team med henne.2. Att Mara själv börjat "förstå vinden", alltså att man måste gå ut i medvinden för att hämta vittring. Förut så var jag tvungen att skicka ut henne i hörn och skrymslen medan nu så arbetar hon själv och letar aktivt efter vittring.När jag kom hem lyckades jag tappa hemnyckeln på en stor äng. Som tur är har Camilla och Jesper nyckeln in så jag fick hjälp in för natten.