Idag vid 04.00 åkte resterande familjen hem till Jokkmokk. Suck, snacka om seperationsångest. Nåja, jag tänkte att jag skulle sova till 08.00 då jag hade tvättid. Inte då, jag som aldrig har några problem att somna kunde absolut inte sluta ögonen utan låg och tyckte synd om mig själv för att jag var så ensammen till 06.00 Kl. 08.00 ringde klockan och jag tog snabbt ett beslut att sova vidare till åtminstone 09.00 Vid 09.30 masade jag mig upp ur sängen och gick till köket för att ge min uthungrade tös käk. Vid 12.00 skulle jag och Noomi träna spår, sök och uppletande var det tänkt. Första förseningen kom när min brevbärare, mycket trevliga, ville klappa på vovvarna och prata lite. (Diva kan INTE hälsa) Nåja efter en stund, redan försenad kom jag till skogen. Noomi la ut ett spår till Mara och jag ett till Drutten och Dizzy. Jag gillar verkligen att lägga ut spår, jag ser det som att göra ett problem till mina framtida (stackars) elever. Idag blev Druttens spår bra och jag kände att jag lyckades göra vinklar och någolunda raka sträckor, jag kan inte gå rakt. Nåja, Dissys spår blev speciellt och ganska svårt, jag hade nämligen inte varit i skogen där jag skulle lägga spåret och precis där jag gick kom det ibland endel hinder som inte gick att passera...:(När spårningen började så gick Mara bra enligt Noomi, själv kände jag att det gick svajigt men jag har nästan bara gått spår efter mig själv och då vet jag ju exakt där hon går rätt. Hon hittade och markerade alla pinnar fint trots att hon gick av spåret på ett ställe och letade hästbajs istället (hur ska man kunna konkurera med det?). Drutten var näst på tur och jag måste säga det att jag är mycket imponerad av hans sätt att spåra, han var i spårkärnan nästan hela tiden. Problemet var att han inte tog några pinnar...alltid ska det vara något problem. Om man skulle para Mara och Drutten skulle man få en spårstark hund som älskar pinnar...fint, jag ska framföra det till Noomi:)Eftersom inte Drutten kände för att ta några pinnar så fick han Dizzys spår också och där blev jag ännu mer impad. Den hunden var i mitt spår hela tiden. Dessutom plockade han alla pinnar, tre med lite hjälp och två helt själv.Efter spårningen var klockan tre och vi skulle vara på Motala brukshundsklubb för lite lydnad. Älltså fick alla planer på sök och uppletande stryka på foten:( Nåja, Diva var duktig och kunde koncentrera sig på mig trots att vi var på ett nhytt ställe OCH att det var två nya hundar som tränade samtidigt...DUTTIG tös. Mara däremot var väl ingen stjärna men som vanligt måste jag själv ta på mig ansvaret för det. Mara gör aldrig (nästan) något fel om jag visat vad jag önskar mig. Hon kan liksom inte hitta på något hyss. I hennes värld finns bara jag. Hon är söt...:) Jag känner att jag är lite less att träna lydnad med henne så jag ska försöka ha en liten paus och göra annat. (lättare sagt än gjort)