Idag har jag, Camilla, Mia och Noomi varit och spårat. Mia gick ett spår åt Mara som hon fixade jättefint. Hon tuffade väldigt målmedvetet framåt och plockade pinnarna med en väldig intensitet. Hon har även börjat gå att leka "katt och råtta" med pinnen, jag tror att detta har gjort att Mara tycker att de redan roliga pinnarna blivit ännu roligare.Innan Maras spår gick jag ut ett högreklass spår till Mia och Bali. Det finns bara en sak att tillägga ge ALDRIG mig i uppgift att lägga ett lätt spår. Jag lyckas alltid att tjorva till allt. Nåja, Bali fixade det och var duktig men fäste inte i spåret riktigt i början och tappade det en bit men hittade spåret efter en stund. När jag gick ut spåret hade jag en fin plan om hur spåret skulle se ut...det blir aldrig som man planerar. Det var tonvis med vatten där jag skulle gå så jag sökte mig upp i skogen istället. Efter mycket tjorvande och knölande uppför och nedför BRANTA backar så började jag leta efter kalhygget jag skulle komma ut till. Jag la spårslutet och klättrade, numera helt död och svettig, över ett bergskrön och där var det. SKÖNT, när jag spårat med Noomi har den mesta tiden gått åt till att hitta från spårslutet till bilen.:( Detta efterlängtande kalhygge bestod av avverkade buskar och vatten. Superkul, hoppandes över både vatten och kvistar kom jag flåsandes ut till vägen. Tanken på att gå detta spår en gång till efter Mia övertygade mig nästan att stanna kvar ute i skogen istället. 40 minuter efter de förta hoppfulla stegen i skogen kom jag tillbaka till bilarna.Till fikarasten kom Daniel och Jesper och Daniel hade bakat sockerkaka, han är för snäll. Efter det jobbiga spåret sög min utmärglade kropp i sig varje liten kalori. MUMS.Alla vovvarna var duktiga och jag erkänner glatt att jag är glad att de har den näsa som de har för med mig som spårläggare så vet man aldrig när jag kan behöva räddning från skogens virrvarr. Alla träd är det andra likt. Tack Mia, Noomi, Camilla, Jesper och Daniel för en underbar dag i ett underbart väder. Detta måste vi verkligen göra om.

Denna dag har varit mysig. Jag började dagen för tidigt, kl. 7 (har blivit bortskämd sedan jullovet) med att Camilla och Jesper var förbi med vovvarna. Direkt efter gick jag en prommis med flickorna. Sedan var det frukost och skola. Eftermiddagen bestod av telefonsamtal med min mor och städning tills Daniel kom hem. På schemat var det sen matlagning och hundprommis med Camilla och Jesper. Dagen avslutades med en god middag, underbar efterrätt och Linköpingsspelet. Efter en stund såg vi att CSI var på tv och gick och såg på Grissom och gänget istället.Tråkigt att läsa om i dagboken så därför bjuder jag även på bilder på Nitro och Streif samt de efterlängtade bilderna på Hannahs målningar på mina töser. Jag måste erkänna att jag inte är någon masterfotograf, klaga alltså inte på bilderna. :)

Dagen började med att Diva och Mara fick gå ut på prommis med en vacker rottishane. Vi hade nämligen sån tur att Åsa ville vara med oss och hon hade hand om sin systers vovve. Diva tyckte att han var störtrolig och fick honom att jaga henne på slutet. Efter det var det fika och Diva fortsatte med att roa sin gäst med lite dragkamp. Det är fantastisk vilken värdinna hon är, hennes gäster får inte tråkigt inte. På kvällen var vi och tränade räddning med Noomi, Sofia, Anki och Leif. Jag är övertygad om att alla hundarna var höga eller nåt för de gick superbra. Mara fick två knöliga figgar, en bakom en massa lastpallar och en på en hög med järnskrot. Den första figgen tog hon lätt som en plätt och klättrade snabbt in och skällde Sofia rakt i örat. Den andra figgen var svårare än jag först trott och det var verkligen svårt att ta sig upp. Hon till och med trillade från en halkig "pryl". Men tror du att den lilla damen gav sig???? Inte då, om vi så stått där till gryningen så hade hon jobbat på, hon verkade inte ens märka att hon trillade. Hon var så fokuserad på figgen så hon slutade inta ens att vifta på svansen i fallet (inte så högt kanske max en meter). Vi kände att det blev lite svårt och figgen (Anki) fick ställa sig upp och berömma henne när hon stod halvägs uppe och inte visste hur hon skulle ta sig vidare. Men med den extra motivationen lyckades hon krångla sig hela vägen fram och fick ett riktigt rolig dragkamp som tack för "hittningen" av Anki. Maras markering är jättefin och hennes motivation och självständighet har verkligen växt. Den damen är så bra i mina ögon idag (tur att det finns sånna dagar).Diva fick vara med och fika och charma resten av träningsgänget. Hon är så söt när hon ska sitta i knät och pussas och alla deltagare fick uppmärksamhet. Noomi fick dock lite extra, jag vet inte hur hon trollbundit min lilla dam men Diva skulle följa henne till världens ände när som helst. :) Efter fikat fick Diva hitta figgar under en "promenad", nog för att hon snabbt räknade ut att någon saknades och därmed att hon var TVUNGEN att leta reda på denna person. Hon jobbade på bra och hon verkligen älskar det och hon lekte superbra med alla figgar efter att de förstod att hon var en stor schäfer i en något trång kostym. Denna dam vill inte ha något litet plufsande utan det ska vara tuffa tag och ordentliga schäferdunkar.Dagen har alltså varit, även denna, väldigt lyckad ur träningsynpunkt.

Idag fyller alltså min mor och Jenny år. Vid tolvslaget satt jag och skickade grattiskort till de båda. Vi syskon hade bestämt att fira mor vid halv sju på morgonen innan hon for till jobbet. Med klockan stäld la jag mig för att sova men det var stört omöjligt. När klockan var två lyckades jag somna, när klockan ringde halv sju var det bara att gurgla halsen och sjunga upp(jag sjunger alltid för de som fyller år). Det var nog inte min bästa prestation men mamma verkade glad. I present fick hon det som jag önskade mig...en metallapport. Låter kanske lite trist, men det är verkligen något man behöver när man ska tävla lydnad och bruks. Hon blev glad för presenten och Darco blev ännu gladare. Efter min skönsång tänkte jag sova en stund till men några sekunder efter telefonluren låg tillbaka hörde jag ett KRASCH!!! En skräckslagen Diva kom inspringandes och bad om hjälp. Vad hade hänt??? Jo, när Diva stått och tittat ut genom fönstret lyckades hon på något sätt putta ner en blomkruka. SUCK, så var den sovmorgonen förstörd. Efter att jag städat upp och övertygat Diva om att hon inte skulle dö om hon gick in i vardagsrummet så var jag tyvärr pigg. Det blev en timme matteräknande och sedan var det inget problem att somna. Tyvärr hade jag bestämt att stiga upp klockan halv tio så det var bara att masa sig upp ur sängen och ta en dusch.Nåja, nog om detta...Hundarna har faktiskt haft en produktiv dag med två lydnadspass. Ett på dagen med Nina och ett på kvällen med Camilla. Dagspasset började bra med en VÄLDIGT inspirerad Mara. Hon fick fortsätta att träna stå med fokus fram medan jag rörde mig runt henne. Rekord, hon lyckades säkert fokusera framåt i tio sekunder...HURRA, det händer något i utvecklingen. Efter detta körde jag lite ligg i olika situationer, inkallning, läggande under gång m.m Mara är inte super på ligg, hon försöker fuska och lägger inte ned armbågarna riktigt...matte är en dålig klickare tydligen. Dessutom har hon problem att lägga sig snabbt för långt ifrån mig. Hon vill likson krypa inpå mig. Med belöningen bakom blev det faktiskt bättre.Diva fick träna på att gå fot, inte helt bra idag. Jag måste ha slarvat på hur jag belönar henne för hon ville skjuta ut rumpan lite. Efter det körde jag lite ingångar framifrån, inte heller detta gick riktigt bra. Hon var seg och ville inte riktigt komma och sätta sig. Tillslut körde jag lite ligg (Divas paradnummer), jag började med några frivilliga ligg men la sedan belöningen bakom och provade att lägga henne när hon var på väg till mig. Fantastiskt, den lilla damen fullkomligt slängde sig ned i backen när kommandot kom. Jag blir bara mer och mer imponerad av den damen. Jag kunde öka avståndet och sista gången stod jag cirka tio meter bort och la henne på halva sträckan...PERFEKT, gud vad jag älskar den lilla damen.Tyvärr så blev Mara väldigt frustrerad av min och Divas träning och skällde ganska mycket. Dock la hon sig ner på slutet och "gav upp", massor av beröm och godis.Träningen med Camilla gick väldigt bra med båda flickorna. Diva var lite trött så hon fick inte göra så jättemycket medan Mara var i perfekt form. Hon fick börja med att hålla position i stå, sedan inkallning, ställande, sittadne i grupp och apportering. Hon var jättefin och lagomt laddad. Speciellt sittande i grupp är jag nöjd med då hon satt stilla och fokuserade på mig hela tiden (dock körde vi väldigt korta pass). Kort och gott mina flickor är mig ett stort glädje ämne. Jag önskar även min mamma och Jenny grattis på födelsedagen och en stor kram.

Idag har vi varit och tränat lydnad med Nina trots att jag igår pratade om att inte träna nå mer lydnad med Mara. Diva var som på senare tiden duktig. Hon har blivit en stjärna att koncentrera sig och fotpositionen är riktigt bra. Dessutom har hon börjat söka upp mig så fort hon svalt gobiten (en halv sekund).Mara fick träna på att lägga sig TROTS att det var BLÖTT. Jag försökte få lägganden i ler och vattenpölar som var över hela planen. Mitt vattendjur var mycket skeptisk och det krävdes mycket övertalning innnan hon la sig i det blöta. Hon var dock väldigt trevlig att köra fria följet med och för första gången på länge hade hon en bra position. DESSUTOM kunde hon hålla position i både långsam OCH språng marsch. Duttig flicka.Jag har hittat några fina bilder som Jesper tagit på Diva som är här nedan...

Idag vid 04.00 åkte resterande familjen hem till Jokkmokk. Suck, snacka om seperationsångest. Nåja, jag tänkte att jag skulle sova till 08.00 då jag hade tvättid. Inte då, jag som aldrig har några problem att somna kunde absolut inte sluta ögonen utan låg och tyckte synd om mig själv för att jag var så ensammen till 06.00 Kl. 08.00 ringde klockan och jag tog snabbt ett beslut att sova vidare till åtminstone 09.00 Vid 09.30 masade jag mig upp ur sängen och gick till köket för att ge min uthungrade tös käk. Vid 12.00 skulle jag och Noomi träna spår, sök och uppletande var det tänkt. Första förseningen kom när min brevbärare, mycket trevliga, ville klappa på vovvarna och prata lite. (Diva kan INTE hälsa) Nåja efter en stund, redan försenad kom jag till skogen. Noomi la ut ett spår till Mara och jag ett till Drutten och Dizzy. Jag gillar verkligen att lägga ut spår, jag ser det som att göra ett problem till mina framtida (stackars) elever. Idag blev Druttens spår bra och jag kände att jag lyckades göra vinklar och någolunda raka sträckor, jag kan inte gå rakt. Nåja, Dissys spår blev speciellt och ganska svårt, jag hade nämligen inte varit i skogen där jag skulle lägga spåret och precis där jag gick kom det ibland endel hinder som inte gick att passera...:(När spårningen började så gick Mara bra enligt Noomi, själv kände jag att det gick svajigt men jag har nästan bara gått spår efter mig själv och då vet jag ju exakt där hon går rätt. Hon hittade och markerade alla pinnar fint trots att hon gick av spåret på ett ställe och letade hästbajs istället (hur ska man kunna konkurera med det?). Drutten var näst på tur och jag måste säga det att jag är mycket imponerad av hans sätt att spåra, han var i spårkärnan nästan hela tiden. Problemet var att han inte tog några pinnar...alltid ska det vara något problem. Om man skulle para Mara och Drutten skulle man få en spårstark hund som älskar pinnar...fint, jag ska framföra det till Noomi:)Eftersom inte Drutten kände för att ta några pinnar så fick han Dizzys spår också och där blev jag ännu mer impad. Den hunden var i mitt spår hela tiden. Dessutom plockade han alla pinnar, tre med lite hjälp och två helt själv.Efter spårningen var klockan tre och vi skulle vara på Motala brukshundsklubb för lite lydnad. Älltså fick alla planer på sök och uppletande stryka på foten:( Nåja, Diva var duktig och kunde koncentrera sig på mig trots att vi var på ett nhytt ställe OCH att det var två nya hundar som tränade samtidigt...DUTTIG tös. Mara däremot var väl ingen stjärna men som vanligt måste jag själv ta på mig ansvaret för det. Mara gör aldrig (nästan) något fel om jag visat vad jag önskar mig. Hon kan liksom inte hitta på något hyss. I hennes värld finns bara jag. Hon är söt...:) Jag känner att jag är lite less att träna lydnad med henne så jag ska försöka ha en liten paus och göra annat. (lättare sagt än gjort)

Idag är sista dagen som mamma och familjen är hos oss, det känns supertråkigt att bli själv hemma. I morse åkte halva gänget, först Daniel kl. 06.00 och sedan farmor, Linda och Emil kl. 09.00 Resten av dagen har vi shoppat, varit på busfabriklen och tränat hundar. Kort och gott en mycket trevlig dag. I shoppingväg har jag kompletterat lite saker som jag saknat till badrummet och självklart en ny leksak till vovvarna. Busfabriken är väl inte världens mest spännande för oss vuxna samt väldigt kallt, men när man ser hur roligt Linus och Samuel har så smälter hjärtat som is i solsken. Om några minuter börjar Grays anatomy som både jag och mina päron gillar´så nu är det bäst att sluta. Jag sätter in några bilder på när vi var på busfabriken idag och förra gången de var här.

Gott nytt år allihopa. Detta år har verkligen blivit givande, framförallt har jag fått ett nytt underbarn. Mara har även hon lyckats under året och skrapat ihop en etta i lydnadsklass ett och två. Hon har även klarat både inträdesprovet och SBK 1 provet. Jag vill passa på att tacka alla som hjälpt till att göra 2006 så lyckat.Denna nyårsafton har varit störtroligt med spel, vin och massor av skratt. Kram från familjen Eklundh-Unnes-Lindström