Jag har ingen som helst fantasi när det gäller rubriker till inläggen.Idag var vi på Linhemssågen och tränade. Jag, Leif, Tina och Susann var ett team. ALLA hundar gick jättebra.Mara fick totalt hitta sju figgar vilket jag tror är rekord för en söndagsträning. Allt (nästan) flöt på bra. Först fick Mara två figgar i mörkret, idag fick hon ha den röda lampan på ryggen. Jag märkte ingen skillnad från i tisdags fastän denna lampa inte lyser upp så mycket. Hon trampade på i bra fart och tog mark utan mig. Hon klev även uppför en gallertrappa fastän jag var typ 10 meter bort. Efter det fick hon två utlagda som jag inte visste var de var och jag fick inte följa med och leta. Jag fick släppa in henne genom dörren men sedan fick hon fixa resten själv. Ena figgen var under golvet och den andra var uppför en ganska hög gallertrappa. Båda figgarna tog hon själv och till min lycka fäste hon snabbare på den under golvet än hon brukar. Det känns som att hon tycker att det är precis som vilken annan figge. Sen fic hon två figgar som var svåra en på en hög med lastpallar där vittringen vandrade längs taket och slog ner på andra sidan och en under golvet där det var ett ställe som hon kunde ta sig fram annars var det ett stort hål. Tyvärr så såg Mara figgen på andra sidan hålet och försökte inte ens att hitta väg fram till figgen vilket jag kan förstå men inte önskar. Eftersom hon bestämt sig vart den var fick hon belöning och jag ångrar mig lite efterråt. Det är verkligen knepigt det finns två sidor på "myntet"1. I verkligheten hade man aldrig krävt att hon skulle fram utan nöjt sig med att hon tydligt visade vart den var. Det kanske inte är så vanligt att de släpper både vittringen och synretningen för att hitta väg fram.2. Detta är inte verklighet utan träning och Mara har lätt att avståndsmarkera så hon behöver lära sig att försöka hitta väg till figgen. Sen så vet jag inte riktigt vad jag skulle gjort om jag ville att hon skulle fram. Avvakta ännu längre eller visa att det finns en annan väg och därigenom än en gång knyta henne mer till mig. Det första hade jag valt direkt om hon inte sett figgen för då vet jag att hon skulle ha förstått att hon inte var helt rätt. Men nu när hon såg figgen är jag tveksam. Du som läser detta får gärna komma med förslag hur man kan göra i denna situation.Sist gjorde vi en dirigeringsövning med figge på slutet. Detta är verkligen viktigt för mig och Mara eftersom Mara gärna "fuskar" och inte går ut längst ut utan vänder efter en bit. Det är precis som att hon menar "det är ingen här". Men övningen gick bra och når jag sa åt henne att gå ändå ut så gjorde hon det utan problem.Tack för idag och slut för idag!