Känsliga läsare bör välja att hoppa över detta inlägg då det innehåller äckligheter!!!

Dagens planer:

1. Skön hundpromenad.

2. Handla.

3. Städa.

4. Putsa fönstren.

5. Hämta Daniel och chokera med min effektivitet.

Dagen började bra och de första 30 min av promenaden var både skön och avkopplande. Efter ca 35 min kommer Mara springande, men tänkte jag är det där verkligen Mara? Hunden är ju brun...och stinker...min Mara är svart och luktar gott (eller åtminstone inte riktigt så äckligt). När jag tog en närmare titt såg jag att det fanns några svarta fläckar och räknade på lukten ut att hon hittat skit och mer precist människoskit. Mums... NOT!!!! Resten av promenaden gick ut på att försöka att inte ta i någon del av Mara samt att försöka hålla Diva borta från Mara. Detta är faktiskt ett omöjligt uppdrag då Mara anser att om matte är sur är det bäst att gå fot. Det gick inte heller bättre med missonet Diva då hon anser att det är hennes plikt att göra Maras promenader till ett helvete genom att ligga lurpass och anfalla. Kort och gott så kom vi hem och luktade alla ganska äckligt. Jag satte in två mycket motstridiga vovvar i duschen (en stor fördel med att ha små hundar är att de ryms alla tre om så vill samtidigt efter ett bajsrull). Jag började skölja Mara men bajset ville inte försvinna det liksom blev blött men bet sig kvar i pälsen. MYCKET äcklad sträkte jag mig efter schampo flaskan och då.....skakar sig skithunden. HELA badrummet, Diva och mig själv blev TOTALT sprutlackerad av människoskit. Jag stod länge och tröck ned spyorna som ville komma. Det är nog tack vare att jag var tvungen att kämpa mot impulsen att spy som gör att Mara fortfarande lever idag. Kort och gott om någon kom in just då och frågade om de fick Mara skulle jag ha kastat (den skitfärgade) hunden på dem och snabbt stängt dörren för att de inte skulle ändra sig. Duschen avslutades svärandes och stackars Diva var totalt livrädd för sin förbannande matte. Hon var helt säker att det var hennes sista stund trots att jag inte sa ett ont ord, bara min arga närvaro gjorde henne rädd (stackars hund). Men tror ni att Mara var ledsen??? Nejdå, hon såg mest oförstående ut. Jag vill dock inflika att Mara har duschat MÅNGA gånger eftersom detta INTE är första gången hon sett ut som en brun flat. Därför tycker jag nu att hon borde ha lärt sig att man inte skakar sig eftersom hon ALDRIG fått göra det. Mutter, efter duschen spenderade jag två timmar att skura badrummet med starka medel från golv till tak och nästan lika lång tid att rengöra mig själv. Dessutom var tvättkorgen öppen vilket resulterade att det inte bara var mina kläder och handdukarna som panik behövde tvättas utan hela tvättkorgen. Resterande tid har jag kelat med Diva för att hon ska se mig som en trevlig prick igen och inte som ett monster (liten överdrift Diva förlät mig efter tre pussar och lite godis).

Kort och gott... Mara är en underbar hund och det är tur för efter en sån här dag behövs MÅNGA andra superdagar för att jag ska stå ut med henne. Det intressanta är att jag har tre rullhundar som gärna gnuggar sig i skit. Min mors hund Darco vet däremot inte ens hur man gör när man rullar. Därför ska jag nästa gång jag köper hund skriva in i kontraktet att jag får lämna tillbaka valpen vid första tendens att den kan rulla....så de då.