Under RHFU:n hade vi mycket teori och det var verkligen jättenyttigt. Vi blev drillade i gruppprocesser, ledarskap, radiosamverkan, söktaktiker, säkerhetstänkande, sjukvård m.m.Jag kommer inte att gå djupare in på teorin utan fokuserar på de praktiska övningarna. Under RHFU:n var jag i två olika grupper, en under nationella delen och en under den internationella delen. Båda grupperna var helt underbara, den första bestod av Karin, Susanne, jag och tre svarta små flattikar (två med ridge i pannan:) ). Den andra gruppen bestod av Mats, Therese, Caroline och jag.

Jag vill bara börja med att säga att det var SVIN varmt hela RHFU:n, solen stekte och det syntes kanpt några moln under hela tiden. Hundarna och vi fick alltså jobba i "skön" sommarvärme. Detta var faktiskt väldigt bra för vi fick se att hundarna fungerar bra trors värmen och dessutom fick jag lära mig att man måste dricka MASSOR avf vatten för att må bra. Första dagen fick vi göra ett skick mot ett "öppet skjul" där en figurant låg uppe på en hylla bakom en traktorskopa och sedan var det ett koppelsök där figuranten låg i en "brunn". Mara fixade det bra och var väldigt motiverad. Tredje dagen fick vi åka ut till ett ställe i skogen med hjälp av en karta och blev sedan tilldelad ett område att söka av efter några försvunna. Vi gav oss iväg men lyckades orientera oss fel och började söka av ett ställe som inte tillhörde vårat område och var först på plats på området ca. 1 timme efter vi börjat. Hundarna och vi var redan jättevarma (vi hade full utstyrsel på oss utom stövlarna) när vi satte igång. Vårat område var SUPER tät skog som man fick krypa för att komma fram. När tiden var slut efter 2.5 timme hade vi inte hunnit söka av hela området utan fick veta ungefär vart figuranterna låg och hittade dem efter några minuter. Mara och jag var helt slut efter söket och jag tänkte att vi kanske inte skulle vara ett ekipage om vi inte pallar värmen. För att kolla om markeringarna satt fastän hon var trött så tog vi ut hundarna och körde en enkel sökövning efter den gemensamma genomgången. Det var underbart att se att Mara stutsade ur bilen med attityden "JAAAA, nu kör vi", markeringen fungerade perfekt. Av detta sök lärde jag mig att ALLTID vara supernoga med att vara säker på att man är där man ska vara, att det är komplicerat att söka i tät skog och hur otroligt viktigt det är att köra stora sök så man lär sig att lägga upp sök och utnyttja hundarna på ett smart sätt för att inte köra slut på dem. Fjärde dagen och sista för den nationella delen var det uttagningsövningar. Det var två övningar och den ena var för att kontrollera figurantintresset. Det stod tre "lådor" en med mat, en med kläder och en med en människa. Man skulle först gå förbi med ca 5 meter och sedan gå tillbaka i en vid cirkel för att sedan skicka hunden från utgångspositionen. När hunden markerade skulle man gå förbi hunden och ställa sig en bit bort vänd mot hunden. För mara var lådorna placerade mat, kläder och figurant. Jag var supernervös och trodde faktiskt att mitt matvrak skulle markera maten. Mara gjorde inte alls det men hon luktade ordentligt på både lådan med mat och lådan med kläder för att sedan när hon kom till figuranten utan tvekan börja markera. Jag blev superglad och kände att det var underbart att hennes figurantintresse översteg matintresset. Hon redagerade inte ens när jag gick förbi utan fortsatte bara att markera. Den andra övningen var för att kolla lydnaden och då fick hundarna söka en och en efter en figurant på ruinområdet och sedan skulle man kalla tillbaka hunden när den markerade. Denna övning var jag inte alls nervös inför för jag har gjort den förut, som jag förväntade mig så funkade det bra och hon kom fint när jag ropade.

Eftersom detta blogginlägg redan är långt så sparar jag den internationella delen till imorgon. Jag måste bara berätta att jag igår när jag jobbade råkade skära mig i pekfingret och ganska djupt också. Jag är numera väldigt ynklig och har JÄTTEONT. Jag lyckas hela tiden slå in fingret i saker så det börjar blöda och skriker och svär hela tiden. Det är verkligen synd om Daniel som måste ömka mig hela tiden. Det klantigaste var att jag gjorde illa mig i höger pekfinger, det finger jag använder mest förutom höger tumme när jag jobbar. SUCK... det blir en spännande nästa vecka på jobbet. :(

Här kommer en bild på mig och mara i våran "utstyrsel".