Nu är jag alltså inne på dag sex, denna dag var en mycket intressant, rolig och LÅÅÅÅNG dag. Vi började med att få repellera oss ned för en husvägg, sedan fick vi ro 500 m på under 2 min och avslutningsvis skulle vi krypa med hundarna genom ett rör. Efter lunchen fick vi reda på att det hade varit jordbävning i Skövde och att vi skulle få olika områden att söka av och ta hand om skadade personer och föra dessa till uppsamlingsplatsen. Det första området vi kom till var ett ganska öppet ställe med några kluriga hus. Mara hittade en figurant som var ganska högt uppe, denna figurant kunde som tur var klättra ned själv och hade bara fått skärsår i ansiktet. Efter det hittade vi olika skador bland annat benbrott, slag i huvudet vilket orakade förvirring m.m Det andra området vi kom till var på kemplan, även detta är ganska öppet. Där hittade vi diverse skador som krävde uppfinningsrikedom för att kunna flytta. Vi konstruerade en bår av en lasttruck med en skiva på som vi fraktade figuranterna på. Vi hade även en person som "satt fast" och som vi fick slita lös. Efter middagen fick båda grupperna ett område tilldelat som de skulle söka av. Ännu fler kepiga ställen att frakta skadade på, denna gång hittade vi bara en skiva som fick bli provisorisk bår.

Denna dag var jättebra och man fick lära sig att hundarna fixar mer än man tror trots både värme och diverse påfrestningar. Jag märkte ochså att Mara laddade på som tusan ju fler figuranter vi hittade och hon stutsade ur bilen varje gång. En stor orsak till detta tror jag var det tumultet som skedde och upphetsningen som blev när någon blev hittad. Hon riktigt kände i luften att hon gjort något bra och behövde därför ingen speciell belöning utöver detta (jag gav henne leverpastej iaf). En reflektion som jag gjort är verkligen att man på träning lägger för lite vikt på figuranten när denna blir hittad och för stor på hunden. Om hunden ser hur glad och intresserad matte blir av fyndet blir hunden också tänd. Jag menar inte att man inte ska belöna hunden utan att föraren sa fokusera på figuranten och figuranten på hunden. Det svåraste med dagen var verkligen att hjälpa skadade utan att skada dem mer eller ge dem mer smärta än nödvändigt. Detta behöver jag träna på, det var dock skönt att känna sig relativt trygg i sin roll som hundförare.

Nu orkar jag inte skriva nå mer så den sista dagen kommer imorgon på bloggen. Annars har vi idag fortsatt packa, varit på födelsedagskalas samt ätit stekt palt hos Camilla och Jesper.