Vi var iväg till Eskilstuna i lördags och gjorde MH-test med Diva. Där borta träffade vi en av Divas systrar, de var lika i sättet och lika små (hon var till och med mindre). Det var intressant att se att de verkligen var små för alla förutom de två små var mycket större. De såg ut som små kopior av WK. Själva testet gick bra på vissa bitar och som förväntat på andra. Jag visste redan innan att damen hade nerverna på utsidan men det var intressant att se vad hon gjorde av sina rädslor. Både vid dumpen och skramlet stack hon en lång sväng och satte sig tryggt bland publiken och kollade idiotförklarande på mig när jag kallade. Hon såg ut som om hon sa "är du DUUUUM, alla andra människor är här och du är ensammen I go with the flow och om du vill så ryms du här mellan deras ben du också". På spökena så la hon totalt av och la sig bakom mig med ryggen mot spökena och sa "jag ger upp döda mig då men ta matte först". Skottena valde jag att avstå och det hade jag valt redan innan eftersom att jag hade starka föraningar om i vilket skick min lilla dam skulle vara i när spökena var över. De positiva bitarna var att hon fick beröm på hanteringen då testledaren bara kunde känna igenom henne och hon stod som en staty. Hon fick enfyra på leken trots att hon bytte grepp eftersom dommaren tyckte att hon hade sån intensitet när hon kampade. Hon sprang dessutom ut och tog lilla bytet och slet i det, sista gången drog hon det hela vägen till mig. Det bästa jag lärde mig av provet var faktiskt att hon inte tar till skärpa när hon blir rädd utan istället ger upp. Det känns bra eftersom det annars skulle kunna bli en farlig liten vovve med hennes nerver plus en massa skärpa. När vi kom till bilen hoppade en mycket lycklig Diva in till sina systrar och gömde sig bakom stora trygga Mara. När vi tog ut henne att kissa lite senare var allt glömt men jag ska aldrig åka dit och tävla....en elefant glömmer aldrig...:)