Idag har vi varit på räddningsträning och Christina var och tittade. Hon tyckte att Mara fått ett mycket bättre driv och därigenom ett bättre sök och markeringar. MEN (det kommer alltid ett men), Mara är fortfarande ganska vid och lite ofokuserad, speciellt i början. Detta underlätas inte av att jag, precis som min hund, kan vara liiiite ofokuserad. Christina var dock lite snällare och sa bara att hon tyckte att jag skulle plocka ihop henne ordentligt innan sök och ge henne tydliga instruktioner. Jag vet, som många andra saker, om detta men jag vill inte se våra svårigheter. Jag är helt övertygad om att 95 % av Maras flummighet ligger i min flummighet. Jag har därför bestämt mig för att skärpa till mig och göra de saker som är helt normalt för andra dvs köra hund. Här kommer en lista på saker som jag ska arbeta med.

-Inte prata från det jag tar ut hunden och tills vi kört färdigt (om det inte är jätteviktigt).

-Planera innan jag åker till träningen en plan A och en plan B till träningen (om plan A inte är genomförbar).

-Planera innan jag kör hur jag vill söka av och noga tänka efteråt om det var något jag skulle vilja ändra på tills nästa gång.

Jag tror att dessa mål kanske kommer att följas sådär men första punkten SKA skötas perfekt från och med nu. Förutom dessa saker måste jag krama mig och Mara lite mer och förstå att det är helt normalt att vi hamnar i svackor och att det inte betyder att livet är kört. Jag har lätt att bli lite pessimistisk, speciellt när alla runt om mig är så duktiga och genomtänkta. Själv känner jag mig osäker på mycket men det är helt normalt eftersom jag inte har samma erfarenhet eller lär mig så fort. Jag och Mara har nog mer gemensamt än jag ibland tror. Vissa saker ska bara nötas in och än så länge har vi ju tiden eftersom vi båda är unga. Jag måste säga att jag känner mig jättepositiv eftersom de senaste veckornas aktivt tränande på svagheter har gjort skillnad och det gör att jag känner att allt nog löser sig till slut. Lite mindre flum från oss båda i träningen och lite mer hemma så blir det nog great.

 

Hannah

15 februari 2008 21:20

vaddå? inte prata??!!! Ahh det kan du inte mena... Det är som som syre!! Livsviktigt!!

 

Anna-Lena

16 februari 2008 08:43

Ja, och framförallt så vet jag inte riktigt hur man är tyst. Har funderat på tejp eller nål och tråd...vad tror du??? :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi var på träning med Christina som jag berättade i måndags...tror jag det var. Christina var jättenöjd med våran utveckling och tyckte Mara var en helt annan hund. Självklart visade hon inte upp att hon var osäker på att markera höga och dolda utan ...

Morgonen började med ett ordentligt pass på gymmet trots att stora delar av kroppen inte ännu repat sig sen de tidigare passen. Det var skönt att göra det på morgonen så kan man svulla hela dagen utan ett uns dåligt samvete...:). Efter lunch följde j...

Ikväll var jag på klubben och tränade lydnad med Diva. Hon började med att skeptiskt morra åt alla hundar innan hon efter en minut fattade att INGEN brydde sig att hon var där. Efter det brydde hon sig inte överhuvudtaget om de andra under hela passe...

Idag har jag varit på prommis med vovvarna, ätit frukost, ätit lunch, tränat räddning, hjälpt Daniel att städa, pluggat en stund samt hälsat Roger välkommen. Roger är min styvfar som ska bo hos oss i åtta veckor. Nåja Camilla och Jesper var här för d...

Ja eller det är ju alla våran påsk. Vi har haft jättemysigt med grillning på fredag, shopping på lördag och lite till shopping på söndag. Hela helgen har det varit jättefint väder och det gör att hundarna har fått diverse timmar ute i skogen och mysi...